Under de senaste veckorna har det kommit allt tydligare statistik som bekräftar att en lågkonjunktur har börjat även här i Europa. Första kvartalet föll tillväxten till 2 procent (omräknat till årstakt), och avmattningen beror precis som i USA främst på bantade lager och minskade investeringar.
Samtidigt har inflationen stigit, vilket minskar utrymmet för räntesänkningar. Kraftigt höjda bensinpriser är det som är mest uppenbart, och antagligen en viktig förklaring till en tydlig försvagning i konsumenternas framtidstro.
Besvikelsen på aktiemarknaderna är stor, för i början av året hoppades de flesta att högkonjunkturen i Euro
pa skulle klara sig trots sämre tider i USA och Japan. Resultatet är att Europaindex har utvecklats 6 procentenheter sämre än världsindex sedan den 1 maj.
Effekten är nedslående. Under år 2000 hade Europaindex en klart bättre utveckling än världsindex, men nu har Europa tappat hela det försprånget, med råge. Möjligen kan de senaste veckornas besvikelse vara en överreaktion, som även påverkat dollarkursen. En majoritet verkar just nu tro att USA kommer snabbare ur lågkonjunkturen än Europa, vilket jag har svårt att förstå.
Tvärtom har USA tidigare haft en mycket längre högkonjunktur och därför fått stora snedvridningar i ekonomin, som jag tror tar lång tid att rätta till. Dessutom har Europa möjligheten att genom avreglering och effektiviseringar efterlikna de framgångar som USA upplevde under 1990-talet.
+ Kan efterlikna USA:s 90-tal
+ Troligt att euron stärks mot dollarn
– Recessionen i USA har smittat
– Konsumenterna har tappat framtidstro