Ganska många läsare bryr sig uppenbarligen om detta, för sedan dess har jag fått 116 svar. Fast visst finns det frågor som engagerar mer, till exempel gav krönikan ”Så genomskådar du fondbolagens trick” för två år sedan hela 145 svar, trots att frågan då enbart stod i sista meningen på en lång krönika. Av de 116 är det några som inte tar tydligt ställning, medan resten fördelar sig på 56 procent som tycker att jag ska fortsätta skriva långa artiklar och 44 procent som föredrar
kortare.
”Proffs” vill ha korta
De som vill att jag ska ändra mig och skriva kortare artiklar skriver själva ofta ett väldigt kort brev. Deras avsändaradresser, kontaktinfo och argument avslöjar dock tillsammans att många är ”proffs” som jobbar i finansbranschen eller ägnar mycket tid åt att försöka tjäna pengar på aktier och fonder.
Småsparare vill ha ”lååångaaa”
De som vill att jag ska fortsätta skriva långa texter har betydligt oftare tagit sig tid att skriva långa brev för att berätta om sina argument. Förvånande många har ungefär samma resonemang, nämligen att de själva inte kan så mycket om fonder och därför har de mer nytta av långa texter med bakgrund och förklaringar, samt argument både för och emot. De påpekar också ofta att de har svårt att få hjälp av andra media, som domineras av lösryckta nyheter som inte är insatta i ett större sammanhang och annan ”snuttifiering”.
Syftet med Morningstars hemsida är att hjälpa alla som är intresserade av fonder, inte bara en liten grupp ”proffs” som redan har gott om information. Och den breda majoriteten svenskar kan ganska lite om fonder och fondsparande. Därför tycker jag att det är viktigt att skriva texter med förklaringar och argument, hänvisningar och sammanhang. Att dessa texter därmed blir långa tycker jag är en konsekvens värd att acceptera.
Köptips först i tolfte stycket
Ett exempel är förra veckans krönika ”Tre alternativ till vanlig räntefond”, som har en lång inledning. Först kommer fem stycken med bakgrund och basfakta om räntefonder, samt ett påpekande att jag har haft fel de senaste två åren. Först i sjätte stycket kommer jag ”till saken” och berättar om de tre alternativen. Och inte förrän i det tolfte stycket kommer min slutsats, att jag tycker att Enter Trend Räntefond och liknande mer flexibla räntefonder är mest intressanta som alternativ till vanliga räntefonder.
Om du är en av de läsare som föredrar kortare artiklar, så kanske du undrar varför det dröjer ända till tolfte stycket innan jag ger mitt ”köptips”. Förklaringen är att jag vill att läsaren ska vara medveten om förutsättningarna, till exempel att jag har haft fel tidigare och att det finns en risk att långa räntefonder faller i värde. ”Proffs” behöver kanske inte denna information, men det finns många nytillkomna läsare. Morningstar vänder sig till alla fondsparare.
NYCKELORD
