Hans första bok ”Ruinmakarna” handlar främst om hur börsmäklare i Stockholm spelar bort kundernas pengar. Den andra ”Ruinmakarna 2” tar upp många liknande fall ute i landet och särskilt hur en rådgivare hos Sörmlandsbanken försökt övertala alla kunder att satsa på optioner (efter att boken publicerades har banken bytt namn till Sörmlands Sparbank).
Nu kommer den tredje boken ”Rångivarna” som
har två delar. Den första handlar om hur människor övertalats att flytta pengar från vanliga bankkonton till kapitalförsäkringar, där pengarna riskeras på aktiemarknaden och är inlåsta under fem år. Den andra delen berättar om en rådgivare som under tio år var en ”sol-och-vårare” av aktieintresserade hos Sparbanken i Karlshamn.
Varför har du skrivit Rångivarna?
– När jag signerar mina böcker brukar jag ofta skriva ”Upprörande läsning önskar Lars Ohlson” eftersom jag hoppas att människor ska bli reagera. Det värsta är inte att så många människor har blivit av med pengar. Att vissa har blivit av med sina liv är värre.
Det är många upprepningar i boken, och liknande fall finns redan i din förra bok Ruinmakarna 2, varför skriver du en bok till?
– Syftet är att visa att det finns ett mönster som går igen hos alla banker: säljare som kallar sig rådgivare, som kunderna tror försöker hjälpa dem, men som istället säljer det banken tjänar mest på. Det är märkligt att bankernas säljare får kalla sig rådgivare, säger Lars Ohlson.
Finns det någon skillnad mellan bankerna, någon bank som har ovanligt många lurade kunder eller någon som är bättre på att ersätta kundernas förluster?
– När det gäller fonder och kapitalförsäkringar är det Nordea som förekommer i flest av mina fall, medan Föreningssparbanken bara är med i ett fall. När det gäller optioner är det SEB och ett par av de fristående sparbankerna – Sörmlands och Karlshamn – som dominerar helt. Men alla banker är stenhårda när det gäller att vägra ersätta de förluster som dålig rådgivning har orsakat, de vet att vanliga privatpersoner har varken råd eller ork att driva sina skadeståndskrav i domstolarna.
Samtidigt som boken lanseras, så startas ”Bankofferfonden” som ska hjälpa bankernas offer genom att betala deras rättegångskostnader, betyder det att boken är en sammanfattning inför framtida domstolsförhandlingar?
– Allting hör ihop för mig. En stor del av överskottet från böckerna går till bankofferfonden, som i sin tur ökar intresset för böckerna. Mina tidigare böcker har orsakat en del debatt, men bankerna fortsätter att hantera sina kunder som förut. Därför behövs Bankofferfonden.
Jag tror att de flesta som upplever sig lurade av bankerna snabbt tröttnar på att bråka, plus att de inte vill att omgivningen ska få veta att de blivit lurade. Är det inte bättre att försöka glömma och gå vidare?
– Jag vill att människor ska få upprättelse. När bankernas offer kommer till mig är de ofta djupt bedrövade, många har fått sina liv förstörda, de har svårt att sova på nätterna och har tappat glädjen i livet. Redan genom att någon utomstående lyssnar och hjälper dem att få förklaringar och svar från bankerna får de en slags upprättelse. Efter att vi har träffat bankernas rådgivare är de ofta glada och känner en moralisk seger.
Vad är ditt mål nu, är det att tvinga bankerna centralt att ändra sin hantering av missnöjda kunder, eller är det att få bort människor som saknar empati från rådgivarjobben?
– Visst finns det människor som är olämpliga som rådgivare, det visar mina böcker. Men i grunden finns det ett systemfel hos bankerna, där ändamålet får helga medlen, strävan att tjäna pengar har skapat ett system där fokus helt ligger på att maximera courtage och förvaltningsavgifter, inte att hjälpa kunderna. Detta är så uppenbart i Rångivarna.
Vad önskar du dig mest av allt just nu?
– Att det inte skulle finnas något behov av fler böcker om hur folk råkar illa ut på banken. Men tyvärr kommer det nog att göra det. Det är i och för sig sanslösa berättelser som man ibland kan dra på mun åt. Men verkligheten bakom är djupt ledsam och berör många människor, säger Lars Ohlson.
Fler funderingar kring boken finns i veckans krönika "Rångivare, pojkfotboll och curlingföräldrar" (länk ovan till höger).
