Både på kort och lång sikt har Turkietfonderna varit sämst bland aktiefonder. De senaste fem åren har de i snitt backat 19 procent, samtidigt som globalfonderna dubblats i värde. Och hittills under år 2018 är nedgången ännu lite större, medan de flesta andra aktiefonder fortsatt stiga.
Halverad lira
Avgörande för nedgången är minskat förtroende bland utländska investerare, vilket bevisas av brant fallande växelkurser för turkiska lira. Även den svenska kronan har försvagats det senaste året, så vi svenskar ser inte nedvärderingen av Turkiet fullt ut. Men räknat i USA-dollar och euro har liran mer än halverats i värde de senaste fem åren och nedgången har accelererat de senaste två åren. För svenska turister har liran backat från 3,40 till 1,70 kronor på fem år.
Detta betyder att alla tillgångar i Turkiet, allt i från fabriker och hotell till människors kunskap och arbetskraft, har värderats ned. Turistnäringen tjänar på en fallande lira, eftersom intäkterna till stor del är i utländsk valuta medan lönekostnaderna betalas lokalt.
De börsnoterade företagen är dock främst banker och inhemska allmännyttiga företag, som har merparten av intäkterna i lira och tvärtom kan drabbas om de tagit lån i utländsk valuta. Indirekt kan börsföretagen ändå tjäna på om billigare hotell och restauranger gör att turismen återhämtar sig, men det är långt kvar till tidigare rekord. Under 2017 var Turkiets turistinkomster 26,3 miljarder dollar, en ökning med 19 procent jämfört med året innan, men fortfarande betydligt lägre än 2015 då turistinkomsterna var 31,4 miljarder dollar.
En serie bombattacker, den misslyckade statskuppen och en diplomatisk kris med Ryssland fick många turister att 2016 välja andra länder. För utländska investerare är troligen en mer avgörande anledning den politiska koncentrationen av makt, som gjort att äganderätten blivit mer osäker. Turkiet har ett stort underskott i handelsbalansen med andra länder och är därför beroende av turister och utländska lån för att behålla valutans köpkraft. Brant fallande växelkurser ger stigande importpriser och därmed ökad inflation.
Enmansvälde
President- och parlamentsvalet 24 juni bekräftade maktkoncentrationen. Oppositionen har haft svårt att synas eftersom president Erdogan och regeringspartiet AKP kontrollerar Turkiets TV-kanaler och nästan alla tidningar. President Erdogan fick drygt hälften av rösterna och kan därmed börja använda den utökade makt över myndigheter och rättsväsende som infördes i konstitutionen förra året och enligt kritiker urholkar demokratin och ger ett enmansvälde. Premiärministern har avskaffats och presidenten väljer själv alla ministrar i regeringen och alla de högsta tjänstemännen och domarna.
Varken lirans växelkurser eller Turkietfonderna reagerade nämnvärt på valresultatet. Men det beror troligen på att president Erdogans seger var väntad, så fondförvaltare och valutahandlare hade redan räknat med hans ökade makt i sina analyser.
Framtiden ser fortsatt mörk ut. Det som skulle krävas för att på allvar stärka ekonomin är reformer i motsatt riktning mot utvecklingen de senaste åren. Frisläppande av politiska fångar, öppen demokratisk politisk debatt, återlämnande av beslagtagen egendom, stärkta rättigheter för minoriteter, fristående rättsväsende, krafttag mot korruption – listan är lång på reformer som skulle krävas innan Turkiet ses som en del av Europa. Och landets ekonomiska potential uppnås först när turkiska företag har samma möjligheter som konkurrenterna i andra länder i södra Europa.
Xturkietfonder Xvaluta
