Europafonderna har under de senaste tre månaderna i snitt stigit 5 procent. Det är förstås bra, men beror delvis på att euron har stärkts. Och aktiebörser i andra världsdelar har haft en ännu bättre värdeutveckling, påhejade av ökad optimism om den globala konjunkturen.
Även den ekonomiska tillväxten inom EU har tydligt återhämtat sig de senaste månaderna, kanske för att extremt låga räntor äntligen har fått fart på investeringar och konsumtion. Centralbanken ECB förväntas behålla 0-ränta och fortsätta köpa obligationer fram till september, men om dagens trender fortsätter så är det då hög tid att börja strama åt för att bromsa stigande inflation. Detta har nog bidragit till att euron det senaste halvåret tydligt har återhämtat sig mot USA-dollarn.
Öppet samarbete hotat
Men i ett längre perspektiv är ett öppet samarbete inom EU hotad, främst av ökad nationalism som lockar fler länder och regioner att försöka följa Storbritanniens självständighetssträvan. Globalt sett är demokratier där majoriteten har respekt för minoriteter hotade av populism och auktoritära ledare.
Tydligt är också att EU:s svaga och svårstyrda gemensamma ekonomi ger överdriven tröghet och dålig handlingskraft. EU:s budget är bara 1 procent av medlemsländernas sammanlagda BNP. Årets kostnader är 145 miljarder euro, vilket bara är 40 procent mer än den svenska statsbudgeten. Men befolkningen är sammanlagt 50 gånger större än i Sverige.
Brexit ökar problemet, eftersom Storbritannien har bidragit med 12 miljarder euro netto per år till budget. Dessutom vill EU göra mer på områden som migration och säkerhet. Nytänkande är dock svårt att genomföra, eftersom det inom EU krävs alla 27 länder som är kvar efter Brexit godkänner budgeten enhälligt. Förändring är betydligt lättare i ett enskilt land, där det räcker att finansministern har stöd från majoriteten i parlamentet. Men nu i vår behöver alla EU-länderna komma överens, i maj ska EU-kommissionen lägga fram sitt budgetförslag.
Knepigast är enligt en summering i senaste The Economist att några länder vill "weaponize" EU-bidragen genom att stoppa bidrag till länder som inte följer EU:s beslut eller regler. Ett område där det verkar behövas tvång är för att omfördela flyktingar från länder som idag har tagit emot väldigt många (Grekland, Italien, Tyskland, Sverige) till de som knappt tagit emot några alls. Ett annat område är EU:s grundläggande regler, de löften som länderna har skrivit på i EU-fördrag, bland annat att ländernas regeringar inte får hindra domstolarnas oberoende.
Räkna med att de närmaste månaderna kommer att vara fyllda av utspel i media. Men egentligen är det bara resultatet som räknas och EU:s förmåga att klara budgetförhandlingarna under våren är ett avgörande test på unionens politiska förmåga att lösa konkreta problem. Om det blir en svag budget utan tydliga förändringar, så är det ett argument mot att investera i Europa.
Gynna ekonomin
Grundläggande är att ekonomi handlar om att hushålla med knappa resurser trots osäkerhet om framtiden. Osäkerhet är dåligt för ekonomiska relationer, eftersom risken att förlora pengar ökar vilket gör att motparter kräver större marginaler.
Därför skulle en stark framåtblickande budget, som ger EU mer makt att genomdriva gemensamma åtaganden, vara positiv eftersom den skulle öka förutsägbarheten och göra gemensamma löften mer trovärdiga. Utan ett motsträvigt Storbritannien ökar chansen att de övriga två dominerande länderna Tyskland och Frankrike kan få med sig resten av EU på en sådan budget. Och ökad förutsägbarhet skulle som sagt gynna den ekonomiska tillväxten.
