De fyra svenskregistrerade Östeuropafonderna - East Capital, Handelsbanken, SEB och Swedbank - har ungefär samma fördelning av innehaven. I rapporterna per 30 september var mellan 42 och 46 procent av deras fondförmögenheter investerade i Ryssland, 15-17 procent i Turkiet, samt 11-18 procent i Polen. Tillsammans är i snitt 74 procent placerade i dessa länder.
Den sista fjärdedelen av dessa fonder är betydligt mer utspridd. Fjärde största land är Ungern, med mellan 3 och 8 procent. I genomsnitt 5 procent är likvida medel och i snitt 15 procent är placerat i övriga länder i regionen.
Tre länder
Nästan hälften är alltså placerat på Moskvabörsen, som domineras av energibolag vilket betyder att riskspridning totalt sett blir dåligt. Både Rysslandsfonderna och ryska aktier i andra fonder har stigit de senaste tre månaderna, troligen främst på grund av stigande oljepriser. De ekonomiska sanktionerna i USA och EU riktade mot ryska affärer och personer kvarstår, liksom växande problem med korruption och rättsosäkerhet.
Aktiekurserna i Turkiet har backat de senaste månaderna, kanske delvis för att president Erdogan har fortsatt jakten på oliktänkande trots att det gått över ett år sedan den misslyckade militärkuppen i juli 2016. Statliga tjänstemän fortsätter att avskedas och bland de tusentals arresterade finns en ökande andel affärsmän som i flera fall dessutom har fått sina företag beslagtagna av staten. De utländska direktinvesteringarna i Turkiet har halverats sedan 2015, vilket bidragit till att sätta press på valutakursen.
Regeringen i Polen fortsätter att ta strid med EU. Landets starke man, Jaroslaw Kaczynski som är ledare för regeringspartiet PiS, har försökt stärka sin makt över domstolarna, statliga TV-kanaler och andra statliga företag. Detta är förstås ett dåligt sätt att locka kapitalförvaltare och företag att investera i Polen.
Ledare som misslyckats ekonomiskt
Gemensamt för de tre länderna är politiska ledare som underminerar demokratin, genom att hindra opposition och en fri politisk debatt. Gemensamt är också hård kritik från västländerna.
Samtidigt är de tre länderna beroende av EU och USA ekonomiskt, så negativ avkastning från Östeuropafonderna de senaste tio åren speglar ett tydligt misslyckande, orsakat av ledare som prioriterar sin egen makt framför landets välstånd. På kort sikt kan svängningar i optimism ändå ge värdeökning, vilket vi sett under 2017. Men politiska ledare som prioriterar ekonomisk tillväxt och stabila spelregler för företagen krävs för att Östeuropa ska bli en bra investering långsiktigt.
