Det borde löna sig att ta risk, åtminstone enligt ekonomiskt sunt förnuft. Men ett tydligt långsiktigt mönster på aktiemarknaden är att aktier med stabil värdeutveckling i genomsnitt har givit ägarna högre riskjusterad avkastning än högriskaktier. Marknaden har alltså inte belönat risktagande så mycket som den teoretiskt sett borde.
Kanske är orsaken att många investerare har styrts av känslor som gör att de betalar för mycket för spännande börsföretag som har osäkra framtidsutsikter och därmed ger utrymme för förväntningar om hög framtida tillväxt. Omvänt undviker spekulanter företag som anses stabila och därmed tråkiga, vilket sänkt deras aktiekurser.
Fast de senaste åren har intresset för stabil värdeökning ökat brant, troligen delvis som en effekt av finanskrisen 2008. När centralbankerna har pressat ned de riskfria räntorna till extremt låga nivåer har många placerare tvingats flytta pengar till mer osäkra investeringar för att ha en chans att nå sina avkastningsmål. Livförsäkringsbolag och andra som försöker leva upp till krav från styrelser och avtal lockas av stabila aktier för att deras avkastning under goda tider kan bli väldigt hög.
Volatilitet har därför blivit ett välkänt mått bland investerare. Definitionen utgår från standardavvikelsen hos kursen, som är det mest populära riskmåttet. Den beräknas normalt baserat på månadsdata, men för att kunna jämföra med avkastningar omvandlas standardavvikelserna till årstakt och kallas "volatilitet".
Dubbelt så många
En färsk granskning som Morningstar gjort visar att det finns 89 fonder registrerade i Europa inriktade på låg volatilitet, dubbelt så många som för fem åren sedan. De flesta av dem har haft stora inflöden, tillsammans 27 miljarder euro sedan 2012 och totalt förvaltat kapital var vid årsskiftet 40 miljarder euro. Ett annat tydligt gemensamt drag är att dessa fonder investerar en större andel i små och medelstora börsbolag.
Granskningen visar också att deras förvaltare faktiskt de senaste fem åren har levererat det de lovat, de har lyckats sänka volatiliteten jämfört med börsindex för samma marknad. Särskilt tydlig är sänkningen av risken bland Europafonder (snitt 20%) och tillväxtmarknadsfonder (23%), medan USA-fonder med låg volatilitet bara minskat svängningarna med 11 procent.
Avkastningen har inte påverkats lika entydigt av fokus på låg volatilitet. Bland Europa- och tillväxtmarknadsfonder är genomsnittet en lite högre avkastning, medan strategin inte hängt med uppåt fullt ut bland USA- och globalfonder. En bidragande förklaring kan vara att andelen små och medelstora börsbolag i snitt varit klart större än i index, vilket varit en fördel i Europa.
Summeras de två faktorerna blir framgången däremot tydlig, för den riskjusterade avkastningen har varit högre för nästan alla fondkategorier och tidsperioder. Det ger ytterligare ett skäl till att dessa fonder med låg volatilitet har blivit populära, nämligen tack vare att fondgranskare brukar använda riskjustering och ger dem högre fondbetyg än andra fonder på samma marknad även om avkastning varit något lägre.
Fördelen minskar
Högre riskjusterad avkastning betyder dock att aktiekurserna har stigit rejält de senaste sex åren. När aktiekurserna i snitt har mer än fördubblats betyder den kraftiga uppvärderingen av företagens vinstkapacitet att fördelen med låg volatilitet troligen minskar framöver. Det ger en risk att fortsatt stora inflöden av pengar till fonder som köper enbart aktier med historiskt låg volatilitet pressar upp deras aktiekurser så långt att fördelen helt försvinner. Så har det varit även historiskt att intresset för aktier med vissa egenskaper varierar, vilket gör att avkastningen relativt andra alternativ pendlar. Räkna därför med att fördelen från låg volatilitet kommer att minska.
