Fonder som fokuserar på de länder i Östeuropa som är med i EU har fortsatt förra årets återhämtning och stigit brant uppåt även i år. Balkanfonderna har ökat 12 procent i värde fram till 3 maj. Baltikumfonderna 9 procent. Allra bäst är Ishares MSCI Poland som klättrat 29 procent. Förklaringen är rimligen till stor del stärkta förhoppningar att den ekonomiska tillväxten i Västeuropa kommer att ta fart (se förra veckans kommentar ”Politisk optimism lockar köpare till Europa”, länk ovan till höger).
Oljeprisuppgången avbruten
Rysslandsfonderna har tvärtom avbrutit förra årets drastiska återhämtning, då Morningstars fondindex för kategorin steg 67 procent. I år har de istället i snitt backat 3 procent, medan genomsnittet bland aktiefonder fram till 3 maj är en värdeökning på 8 procent. Moskvabörsen har rimligen främst backat för att oljepriserna avbrutit förra årets tvära återhämtning. Den tydliga trenden uppåt under 2016 lockade nog många av de kortsiktiga investerare som försöker tjäna på ”momentum” hos aktiekurserna, men de har nu flyttat sina pengar till andra hetare börser.
Orsaken till den branta återhämtningen för oljepriserna förra året – Brent steg från en botten på 30 dollar i början av 2016 till 57 dollar vid årets slut – är troligen att Saudiarabien tog stora risker för att få oljekartellen OPEC att åter fungera. Priserna steg tillfälligt för att Saudiarabien minskat sin produktion kraftigt och förlorat stora intäkter, plus satsat politisk prestige för att i november nå ett 6-månaders avtal om produktionsbegränsning där även Ryssland och Mexiko ingår.
Men snart behövs ett nytt avtal. Och även om förhandlingen lyckas, så säger prognoserna från USA att produktionen där kommer att öka, bland annat tack vare de stigande priserna. Och de enskilda ländernas statistik visar att de flesta inte har minskat sin oljeproduktion så mycket som utlovat. Ryssland skulle till exempel minska med 300.000 fat om dagen, men har bara minskat med 121.000.
Trump och Mellanöstern
Geopolitiskt har dessutom spänningen ökat kraftigt sedan årsskiftet mellan USA och Ryssland, vilket ökat riskerna med att investera på Moskvabörsen. Relationen såg ut att förbättras efter Donald Trumps seger i presidentvalet, men har efter att Trumps rådgivare som i höstas haft kontakter med ryska diplomater fått sparken och efter den amerikanska missilattacken mot en flygbas i Syrien istället tvärtom försämrats kraftigt.
Rysslands president Vladimir Putin spelar ett högt spel genom att försöka återetablera en roll som supermakt i Mellanöstern. Makthavare som kung Abdullah från Jordanien, Fayez al-Sarraj från Libyen, Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och Turkiets president Recep Tayyip Erdogan har besökt Putin i Kreml de senaste månaderna. Detta kanske är smart politiskt, men ökar knappast kapitalistiska investerares intresse för ryska investeringar.
Fast i OPEC:s misslyckande
Huvudproblemet är nog att rysk ekonomi och särskilt statsbudgeten är fast i ett behov av högre oljepriser som inte ser ut att bli verklighet under 2017. Även på de stora börserna i Europa är energiaktier förlorare räknat sedan årsskiftet. Nedgången för aktier som Royal Dutch Shell, ENI och British Petroleum har fortsatt under april. Så länge den nya tekniken i USA att utvinna olja och gas ur skiffer med ”fracking” fortsätter att bli mer effektiv måste OPEC acceptera en fortsatt minskning av sin marknadsandel för att lyckas tvinga upp energipriserna. Lägg till det stora antalet länder som frestas att fuska så verkar det mycket osannolikt att kartellen lyckas.
