Japanfonderna har utvecklats starkt de senaste tre åren, troligen främst tack vare förhoppningar att politiskt nytänkande ska öppna upp ekonomin för konkurrens och få fart på den ekonomiska tillväxten. Ännu så länge är det mest förhoppningar, även om den senaste statistiken innehåller åtminstone positiva tecken.
Tyvärr har pessimisterna haft rätt flera gånger sedan finanskrisen 1990 och grundläggande demografi (lågt barnafödande och liten invandring) talar emot Japan som tillväxtland. Men å andra sidan ger mörka framtidsutsikter för ett land större potentialen för fondsparare att nå hög avkastning om pessimisterna har fel. Och fondsparare som tror på revansch för Japan har många fonder att välja på.
Andel småbolag avgör
Den mest avgörande skillnaden mellan olika Japanfonder är om de fokuserar på att investera i storbolag, vilket gäller för alla svenska Japanfonder, eller småbolag. Inget av de svenska fondföretagen har en småbolagsfond som investerar i Japan och indexfonderna saknar helt småbolag. Bland PPM-fonderna finns dock tre fonder som främst investerar i små och medelstora börsbolag: Aberdeen, Axa Rosenberg och Blackrock.
Skillnaden i avkastning har ofta varit stor och småbolagsfonderna har i snitt utvecklats klart bättre historiskt. Kanske den främsta orsaken till skillnader i avkastning är att branscherna finans och teknik väger tyngre bland japanska storbolag, medan småbolagsfonderna investerar en större andel i andra branscher som råvaror och sjukvård. Generellt ger dessutom småbolagsfonderna mer spridning på olika typer av företag, men å andra sidan är deras aktiekurser mer känsliga för oväntade nyheter.
Tio gånger fler innehav i indexfonder
Dessutom finns stor skillnad i antal innehav. Bland de svenskregistrerade har Swedbank Roburs vanliga Japanfond lägst antal, bara 37 aktier i senaste rapporterade portfölj (28 februari), vilket visar att förvaltaren tar tydlig ställning vilka aktier som är köpvärda. Även Handelsbanken och Länsförsäkringar har klart under hundra innehav. Mitt emellan ligger SEB med 139 olika aktier i Japanfonden, en spridning som späder ut eventuella bra val och gör det svårare att tjäna in förvaltningsavgiften.
Högst antal innehav, nästan tio gånger fler, har Swedbank Roburs indexfond Access Japan med 319 olika aktier i senaste portfölj. Även de andra indexnära fonderna (Skandia Exponering, SPP och Öhman Etisk) ligger kring 300 olika japanska aktier, vilket ger större riskspridning men ändå är för få för att ge exponering mot småbolag. De svenska Japanfonder som innehåller störst andel små och medelstora börsbolag är Handelsbanken (34%) och SEB (29%).
Aktiva sju gånger dyrare
Avgifterna är en annan avgörande skillnad, särskilt vid långsiktigt sparande. Rabatterna inom PPM gör att skillnaderna där blir betydligt mindre. Men för frivilligt sparande via till exempel ett IPS-konto så visar fondernas Normanbelopp (kostnaden att månadsspara 1000 kronor per månad i tio år) att det finns många tusenlappar att spara. Dyrast är de utländska småbolagsfonderna som har Normanbelopp kring 15.000 kronor. Billigast är indexfonderna Robur Access och SPP med årlig avgift på 0,2 procent, vilket ger Normanbelopp på knappt 2.000 kronor. De aktivt förvaltade kan alltså vara mer än sju gånger dyrare.
Å andra sidan har småbolagsfonderna trots högre avgifter ändå utvecklats bättre historiskt (och andelskurserna är belastade med alla kostnader i fonderna), så de högre kostnaderna har lönat sig. Fast framtiden kan bli annorlunda, trenden att många investerare ökar sin exponering mot småbolag har pågått länge och pressat upp aktievärderingarna. För alla som tvekar i det valet är rimligen bästa lösningen att kombinera två typer av Japanfonder, till exempel två tredjedelar i en billig indexfond plus en tredjedel i en aktivt förvaltad småbolagsfond. Då blir snittkostnaden låg, men ändå undviker du att enbart köpa storbolag.
