Asienfonderna har utvecklats svagt hittills under 2016. I snitt har de minskat i värde med 5 procent fram till 19 maj. Främst är det kinesiska aktier som har utvecklats svagt, Kinafonderna har i snitt backat 13 procent sedan årsskiftet.
Men några aktiefonder fokuserade på helt andra asiatiska aktiebörser har klarat sig mycket bättre. Främst gäller det landfonder inriktade på Thailand, som har stigit i snitt i snitt 8 procent sedan årsskiftet. Även fonder som investerar på börserna i Filippinerna och Pakistan har utvecklats positivt. Men största land i de breda Asienfonderna är Kina, i snitt har de investerat 23 procent där. För att förstå utvecklingen för aktiefonder som investerar en stor de av kapitalet i Kina är det viktigt att ha ett längre perspektiv.
Uppvärderingen under 2014 och första halvåret 2015 var mycket brant, för ett år sedan skrev jag att börsuppgången verkade ohållbar (se ”Nu är Kinafonderna ikapp”).
Framtiden
Det är väldigt svårt att spå den närmaste framtiden för aktiekurserna för kinesiska börsnoterade företag, för det är främst psykologi och politiska händelser som verkar styra utvecklingen på kort sikt. Det är till och med svårt att veta hur Kinas ekonomi egentligen ser ut idag, eftersom statistiken är opålitlig. Vissa typer av statistik anses mer pålitlig för att ge en bild av den ekonomiska utvecklingen, till exempel konsumtionen av elkraft, men grundproblemet är att den politiska ledningen har bestämt ett mål att den ekonomiska tillväxten ska vara 7 procent och då är risken stor att tjänstemän på mellannivå väljer att rapportera siffror som innebär att målet infrias.
Ett mer grundläggande problem är att Kina de senaste åren har lyckats allt sämre med sina investeringar. Utomstående beräkningar visar att tillväxten i produktion har minskat trots att investeringarna i nya byggnader, vägar och fabriker har ökat. Det verkar alltså som att det krävs mycket större belopp numera för att ekonomin ska fortsätta växa, vilket gör investeringarna mindre lönsamma. Effekten är rimlig, eftersom Kina i många år har lagt en extremt stor del av BNP på sparande som har investerats i ny kapacitet, enligt officiell statistik över 40 procent, vilket gjort det svårare att hitta nya investeringar som lönar sig. Dessutom är konkurrensen mellan kinesiska företag ofta hård, eftersom de stora investeringarna har skapat överkapacitet i många branscher, vilket gör att lönsamheten blir låg.
Å andra sidan verkar de största pessimisterna för några år sedan ha haft fel. Media har haft många rubriker om att en fastighetsbubbla hotar att spricka i Kina, med varningar att det är orimligt att till exempel helt nya städer har byggts där nästan ingen bor. Men skillnaden jämfört med demokratiska länder som Sverige och USA är att politikerna centralt har större makt att tvinga folket att betala för det som har byggts och att använda den arbetskraft som finns. Därför verkar det troligt att Kinas ekonomi kommer att fortsätta växa i takt med att konsumtion och välstånd ökar.
Lönsamheten tveksam
Däremot är det tveksamt om de kinesiska företagens lönsamhet kommer att vara tillräckligt hög för att motivera dagens aktiekurser. Morningstars fondindex visar att sett över de senaste tio åren har både Kinafonder breda Asienfonder stigit mer än USA-fonder och Europafonder. Så även om andelskurserna är lägre än toppen för ett år sedan är det knappast ett lysande köptillfälle.
