Aktiekurser bestäms till stor del av förväntningar om framtida tillväxt hos företagens omsättning och vinster. Snabbt växande försäljning tillsammans med förhoppningar att trenden kommer att hålla i sig många år framåt lockar köpare att betala flerdubbelt för aktien jämfört med om försäljningen hade stått still. Ett extremt exempel är svenska Fingerprint Cards, vars aktiekurs i år stigit drygt 800 procent.
Ett helt lands ekonomi ger en liknande effekt, så att stigande BNP-tillväxt brukar ge stigande aktiemarknad. Därför är intresset stort för konjunkturutvecklingen. De som tror att börsföretagens vinster kommer att fortsätta stiga vill betala mycket mer än de som tror att vi har börjat nedgången mot nästa lågkonjunktur. Ett lands ekonomiska utveckling brukar beskrivas som en cirkelrörelse eller en klocka, som rör sig från en konjunkturbotten (recession) via återhämtning till högkonjunktur med högst tillväxt, för att därefter svänga vidare ned i avmattning till nästa konjunkturbotten.
Fast det är svårare att avgöra var ett land befinner sig, än ett företag. Dels är det fler faktorer som spelar roll, bedömningen baseras på både produktion, arbetslöshet, investeringar, optimism hos konsumenter och andra faktorer. Dels finns det viktiga skillnader mellan cykler och ofta kan konjunkturen backa och nå en ny topp eller en ny botten.
Fallande råvarupriser
Det som främst skapat osäkerhet det senaste året är att råvarupriserna fallit brant i över ett år, samtidigt som räntorna har fortsatt att vara extremt låga. Ordningen brukar normalt var omvänd, räntorna i ekonomi stiger långt innan råvarupriserna börjar falla. Förklaringen är troligen att Kinas ekonomi inte rört sig i takt med USA. Men när världsdelarna är i otakt så går det inte att lita på historiska samband. Och därmed är det svårt att veta vilken rörelse som framöver kommer att dominera globalt, är det ökad tillväxt i USA eller minskad tillväxt i Kina?
En rimlig tolkning av de senaste två månadernas börsnedgång är att många investerare har ändrat åsikt och tror att tillväxten i ekonomin globalt är på väg att försvagas. Det bekräftas i den senaste upplagan av Merrill Lynch undersökning ”Global Fund Manager Survey” där andelen av 164 fondförvaltare som anser att konjunkturen faller har ökat till 37 procent. Fortfarande är det dock fler som anser att vi befinner oss i mitten av en högkonjunktur.
Starkare krona
Värt att notera är också att börsnedgången de senaste två månaderna inte alls är lika stor räknat i USA-dollar, som är den valuta som majoriteten av världens investerare använder. De senaste två månaderna har kronan stärkts och dollarkursen har fallit från en topp strax över 8,70 ned till dagens nivå kring 8,10 kronor. En effekt är att aktiefonder som investerar utomlands har utvecklats sämre ur svenskt perspektiv. MSCI världsindex har backat 4 procent de senaste två månaderna räknat i dollar, men 11 procent räknat i kronor.
Riksbanken, har det senaste året agerat för att försvaga kronan, eftersom detta på kort sikt är ett effektivt sätt att öka inflationen i Sverige. Men det finns förväntningar att höstens fackliga förhandlingar kommer att ge löneökningar som stimulerar stigande priser, så att riksbanken accepterar en starkare krona. KIX-index är nu nere på den lägsta nivån sedan årsskiftet, vilket visar att kronan nästan är tillbaka på samma nivå som förra sommaren, innan den branta dollaruppgången började.
Jag håller fast vid det jag skrivit tidigare, att jag tycker att argumenten för en fortsatt starkare krona är övertygande. Det talar mot utländska aktier. Å andra sidan har nedvärderingen av aktier i Europa räknat i dollar redan pågått sedan juni 2014, medan börserna i New York fortsatte uppåt fram till för ett par månader sedan, och jag tycker att rädslan för sämre tider i Kina är överdriven. Det talar för att se den senaste tidens börsnedgång som ett köptillfälle i Europa och Asien.
