De senaste fyra åren syns en mycket större spridning i avkastningen hos olika typer av Östeuropafonder. Ett diagram med till exempel East Capitals olika fonder visar att under börsuppgången fram till 2007, börsraset 2008 och återhämtningen 2009 var särskilt riktningen men även lutningen på kurvorna mer synkroniserade.
Och under det senaste året har skillnaderna blivit ännu mer tydliga. Förra hösten rasade Rysslandsfonderna brant, medan resten steg. Turkiet nådde en topp redan i januari, medan Rysslands branta återhämtning kom först i april när oljepriserna steg. Balkan har haft en mycket plattare utveckling, medan Baltikum är bland de få som stått emot den senaste månadens börsras.
En rimlig tolkning tycker jag är att det tidigare till stor del var gemensamma fördelar hos regionen som avgjorde värderingen, som förväntningar på hög ekonomisk tillväxt och fördelar av närheten till EU. Men det senaste året är det istället lokala nyheter som istället har påverkat investerarnas beslut, särskilt då den politiska utvecklingen i regionens mäktigaste länder Ryssland och Turkiet. Framför allt har oljepriserna rört sig betydligt mer dramatiskt vilket skapat en avgörande skillnad mellan Moskvabörsen som domineras av bolag som exporterar energi och resten av regionen som tvärtom importerar energi.
Sprid riskerna
För vanliga långsiktiga sparare ökar därmed fördelen med breda aktiefonder som sprider pengarna i hela regionen, eftersom större variation i de enskilda innehavens avkastning hjälper till att minska risktagandet totalt sett. Dessutom tar förvaltaren av en bredare fond även ansvar för att anpassa innehavens fördelning till skillnader i ländernas ekonomiska utveckling.
Riskspridning med hjälp av en portfölj med tillgångar som varierar i utveckling är den kanske största fördelen med fondsparande, eftersom spridningen vid varje risknivå ger möjlighet att nå en högre förväntad avkastning.
Men här finns en stor nackdel hos de generella Östeuropafonderna: de placerar en väldigt hög andel i Ryssland. Bland de nio som är valbara inom PPM varierar andelen ryska aktier mellan 51 procent (BGF) och 42 procent (East Capital). Näst största länder är Turkiet (i snitt 21%) och Polen (13%). När ungefär hälften av en fonds kapital placeras i ett enda land så räcker inte variationen mellan länder till för att utjämna.
Välj bredare fonder
En lösning vore att något fondbolag lanserade en Östeuropafond med plattare fördelning mellan länder, till exempel att fonden ska placera maximalt 20 procent i ett enskilt land. Men så länge det inte finns någon sådan återstår att skapa riskspridning genom att välja bredare fonder, i första hand tillväxtmarknadsfonder som placerare globalt och därmed balanserar innehaven i Ryssland med placeringar i Asien och Latinamerika.
Även i de andra regionerna finns liknande koncentration till ett land. Latinamerikafonderna inom PPM placerar i snitt 48 procent i Brasilien och Asienfonderna placerar i snitt 33 procent i Kina. Fast där är avvikelsen i börsutveckling inte lika stor som Ryssland jämfört med resten av Östeuropa. Ändå har variationen i avkastning och därmed fördelarna med riskspridning ökat även här, vilket är ett starkt argument för att i första hand välja bredast möjliga tillväxtmarknadsfonder, de som oftast har ”emerging markets” i sitt namn.
