Första halvåret 2015 har utvecklingen på den globala aktiemarknaden haft två tydliga delar. Fram till mitten på april steg USA-dollarn 13 procent mot svenska kronan och drog med sig de flesta andra placeringar i en ovanligt brant värdeökning. Räknat i svenska kronor steg aktiefonderna i snitt 14 procent och många högriskfonder betydligt mer.
Men under våren har dollarn backat mot euron och därmed även mot kronan, från en topp kring 8,80 kronor ned till dagens nivå kring 8,20 kronor. Ur svenskt perspektiv har därför de flesta typer av aktiefonder tappat något, men värdeökningen sett över hela det senaste halvåret är fortfarande brant. USA-fonderna har utvecklats klart sämre än snittet hittills i år, medan vinnarna finns i Europa och Asien. Särskilt är det Rysslandsfonder och Kinafonder som sticker upp, men även Japanfonderna har stigit brant.
Brist på alternativ
Under ytan, bakom bruset av enskilda nyheter om till exempel Grekland och Apple, så är det troligen främst bristen på andra alternativ som driver upp aktiekurserna. Detta är särskilt tydligt i ett land som Kina, där en hög andel av inkomsterna går till sparande och myndigheterna har reglerat människors möjligheter att spara till sin pension, särskilt genom att inte tillåta fria kapitalflöden till andra länder. Men även i resten av världen så innebär centralbankernas extremt låga räntor att politikerna försöker locka människor bort från trygga sparformer till att spendera, investera eller på annat sätt ta mer risk.
Problemet för sparare på 5-10 års sikt är att räntorna knappast kommer att fortsätta vara extremt låga så lång tid till. Visst är det tydligt att det finns ekonomiska krafter som håller tillbaka inflationen, som globalisering och effektivisering inom företagen. Vanliga löntagare har sällan fått särskilt mycket mer pengar att spendera de senaste tio åren och därför har de inte haft köpkraft att driva upp priserna på resurser som under tidigare högkonjunkturer har blivit bristvaror.
Trendbrott
Men blickar vi 5 år framåt så kommer mycket att hinna hända på olika områden. Ett trendbrott tror jag kommer för både inflation och sparande, med flera orsaker: En tydlig omställning som är på väg är att Kina minskar produktionen för export relativt den egna inhemska konsumtionen, vilket jag tycker borde göra det lockande för kineserna att låta sina valuta stiga i värde mot dollarn. Starkare yuan är möjlig tack vare dagens stora överskott i bytesbalansen och betyder att Kina behöver exportera mindre för att kunna betala sin import. En annan gradvis omställning är att både Kina och andra länder med lågt barnafödande är på väg att få en åldrande befolkning som likt en brant ökad andel av japanerna övergår från att spara till att bli pensionärer. Även i Sverige får vi brist på vissa yrkeskategorier, där medelåldern idag är hög.
Dyrare varor från Kina och brist på arbetskraft ger inflation. Därför är jag övertygad om att inflationen kommer tillbaka inom de närmaste fem åren, och då krävs högre räntor för att försvara penningvärdet. I länder som Sverige och Tyskland sker det troligen snabbare, eftersom vi har bra fart på ekonomin. I södra Europa tar det längre tid, men det är de största ekonomierna med USA och Kina i spetsen som är avgörande för den globala aktiemarknaden. Centralbankernas experiment med räntor nära 0 procent kommer att ta slut och för spartider kortare än 10 år får det stor betydelse. Om inte annat kommer höjda obligationsräntor att locka den mest förmögna åldersgruppen, de som är nära att gå i pension och vill minska sitt risktagande.
Börja minska
Och när de minskar sitt aktieägande, då kommer aktiekurserna att pressas ned. Exakt när vet jag så klart inte, men för mig verkar det bäst att vara ute i god tid och börja minska andelen sparande i aktiefonder redan nu, innan det blir rusning.
