Japan hade sin finanskris redan 1990 och sedan dess har fallande fastighetspriser och återkommande deflation dämpat riskviljan och konsumtionen. Mer svårfångade orsaker till att Tokyobörsen totalt sett varit en besvikelse de senaste 25 åren är en åldrande befolkning och en företagskultur som prioriterar stabilitet framför tillväxt.
Tre år i rad
I ett långsiktigt perspektiv har Japanfonderna varit en besvikelse, sett över de senaste femton åren har de i snitt backat 1 procent per år, medan globalfonderna i snitt stigit 2 procent per år. Fast ibland under enskilda år har avkastningen varit väldigt hög. Både 1999, 2005 och 2013 var Tokyobörsen vinnare och efter de fem första månaderna i år ser det ut som att även 2015 kommer att bli ett år då Japanfonderna klart överträffar världsindex. Om det blir tre år i rad med bra avkastning för Japanfonderna så är det första gången sedan 1980-talet.
Den mest uppenbara förklaringen till förbättringar de senaste tre åren är att premiärminister Shinzo Abe tog över hösten 2012. Hans vallöften att satsa på ”tre pilar” för att få fart på Japan (ökad penningmängd, ökade statliga utgifter och ekonomiska reformer) har lockat fram en ökad optimism och nu verkar äntligen ägarna få mer makt över börsbolagen.
Externa styrelseledamöter
Börsföretagens styrelser ska enligt nya regler som gäller från 1 juni ha externa styrelseledamöter. Enligt en analys i förra veckans The Economist finns det tre skäl att tro att verkliga förändringar har påbörjats: stora investerare ledda av det statliga japanska pensionsfonden fick förra året regelverk som gör att de måste engagera sig för högre lönsamhet, nya yngre företagsledare tar över allt fler företag och brist på arbetskraft gör att kostnaderna minskar för den extrema anställningstryggheten som fast anställda traditionellt har.
En viktig del av utvecklingen är att andelen av japanska börsaktier som ägs av utlänningar fortsätter att öka. Under början av 1990-talet när övervärderingen var extrem så ägde utlänningar mindre än 10 procent, och korsägande gjorde att företagsledningarna ofta hade makten. Men 2013 passerade andelen utlandsägande 30 procent, så hand i hand med att japanerna själva sprider sitt sparande utomlands ökar alltså externa investerares makt över börsföretagen i Japan.
Dock är det viktigt att komma ihåg att förändringar av attityder och relationer tar lång tid, ofta krävs ett generationsskifte. Därför finns risk att optimismen just nu är överdriven och att det tar längre tid än aktieköparna just nu hoppas innan Tokyobörsens företag generellt är lika fokuserade på lönsamhet och vinst per aktie som amerikanska och europeiska börsföretag.
