USA-fonderna har börjat 2014 bra, med en genomsnittlig värdeökning på 4 procent fram till 23 april. Det är lite sämre än Europafonderna, men betydligt bättre än genomsnittet för tillväxtmarknaderna.
Ändå verkar svenska fondsparare delvis ha tappat tilltron, kanske för att de kortsiktiga svängningarna har ökat. Att stora uttag gjordes ur Rysslandsfonder och Östeuropafonder under mars är rimligt, efter Putins aggressiva hantering av relationen med Ukraina. Men lika stora uttag, drygt 1 miljard kronor netto, gjorde svenska fondsparare ur USA-fonder. Det kan jämföras med inflöden på 8,5 miljarder netto under 2013 och totalt 57 miljarder i förvaltad volym.
Enligt Morningstars aktieanalytiker har det senaste årets börsuppgång gjort att ett par branscher, Teknologi och Industri, har blivit övervärderade. I snitt är aktiekurserna för de amerikanska börsbolagen i dessa sektorer 109 procent av fundamentalt motiverat ”fair value” per 23 april. Men totalt sett är avvikelsen inte stor. Branscher som energi, finans, kommunikation och råvaror ligger på eller strax under rätt nivå.
Rimligen är det dock ganska få svenska fondsparare som i detalj sätter sig in i den politiska utvecklingen i Washington, konjunkturutvecklingen i USA jämfört med Europa och andra avgörande faktorer för börsföretagens vinstutveckling. Istället är det troligen främst en allmänt ökad rädsla att fler dåliga nyheter ska slå mot börsutvecklingen global.
Tillräckligt hög avkastning
Men för långsiktiga sparare, särskilt pensionssparare, finns egentligen inte särskilt mycket anledning att bry sig om hur aktiekurserna råkar svänga under 2014 eller 2015. Det avgörande valet är vilka investeringar som troligen kommer att ge tillräckligt hög avkastning totalt sett under spartiden. Ju fler typer av investeringar som duger avkastningsmässigt, desto bättre blir riskspridningen.
I det perspektivet tycker jag att det är värt att lyssna till ett brett urval experter. De flesta verkar överens om att amerikanska börsbolag i snitt är lite högre värderade än europeiska. Så då är frågan om det är värt att betala lite extra för amerikansk kompetens, företagsledning, varumärken, regelsystem och så vidare. Mitt svar är att det har varit det, men att det verkar rimligt att Europa under de närmaste 30 åren kommer att dra fördelarna av den gemensamma EU-marknaden och komma ikapp USA på flera av dessa områden. Dessutom är marginaler och tillväxt idag lägre här, så Europa har flera anledningar att komma ikapp (mer om detta i ”Tre bra argument kvar för Europa”, länk ovan till höger).
Det argument som återstår är att USA fortfarande är världens klart största ekonomi, med väldigt många världsledande börsföretag. Nästan halva det sammalagda värdet av aktier globalt är börsnoterat i New York, men ofta är en stor del av verksamheten multinationell. Därmed skulle riskspridningen bli lidande om USA inte ingår i portföljen. Slutsatsen för min del är att fortsätta ha med USA-aktier i portföljen, men att andelen inklusive innehav via globalfonder och branschfonder ska vara lägre än 50 procent.
