I snitt har Europafonderna stigit 14 procent hittills i år, ett par procentenheter bättre än globalfonderna. Småbolagsfonderna är vinnare både hittills i år och de senaste tre månaderna.
Även i ett lite längre perspektiv har Europafonderna stigit rejält, uppgången under 2012 var i snitt 16 procent. Kontrasten mot trenden för produktionen av varor och tjänster är tydlig. Den ekonomiska aktiviteten i euroländerna mätt som BNP växte 0,3 procent under andra kvartalet, efter sex kvartal i rad med krympande BNP. Tyskland går i täten för vändningen och även Portugal rapporterar en tydlig vändning.
Mindre än för 5 år sedan
Men fortfarande är euroländernas BNP sammanlagt 3 procent lägre än toppen innan finanskrisen började för fem år sedan. Finanskrisen har skapat ett dramatiskt misslyckande, med den rapporterade arbetslösheten över 25 procent i både Grekland och Spanien.
Fördelen för fondsparare och andra aktieägare är att börsföretagens utveckling har varit och kan bli bättre än ländernas ekonomi, särskilt om företagen kan dra nytta av hög arbetslöshet för att hålla ned sina kostnader och öka sin export tack vare högre tillväxt i resten av världen.
Allvarliga problem som även drabbar företagen återstår dock, främst att många banker har kvar sina dåliga lån. Så länge EU inte lyckas åstadkomma en bankunion fortsätter osäkerheten om storleken på bankernas finansiella problem att hindra normal kreditgivning. Det skulle vara bättre med drastiska nedskrivningar och tillfälliga nationaliseringar, liknande de som skedde i Sverige i början av 1990-talet och i USA under 2008-2009.
Företagen drabbas hårdast av svag kreditgivning, eftersom hushållen som grupp sparar mer än de lånar och bankerna har en viktig uppgift att ta emot inlåning från hushållen och använda pengarna för att ge krediter till företag. Men när bankerna är svaga väljer hushållen andra placeringar och bankerna tvingas minska sin utlåning.
De drastiska politiska åtgärder som troligen krävs för att få fart på ekonomierna i södra Europa verkar fortsätta bromsas av att Europas politiker bara genomdriver förändringar ”med kniven på strupen” – så fort någon positiv nyhet gjort att en akut kris passerat så avstannar reformarbetet. Nästa kris tvingar fram nya politiska uttalanden och någon åtgärd, men följs av nästa paus.
Optimist eller pessimist
Både trög kreditgivning till företagen och tröga politiker gör att det troligen fortsätter vara svag tillväxt i Europa även andra halvåret och under 2014. Det är också den prognos som dominerar bland prognosmakarna, så som fondsparare gäller det att försöka avgöra om det finns anledning att vara optimist eller pessimist. Nya motgångar har överraskat flera gånger de senaste åren, under en oroande lång lågkonjunktur.
Det jag främst tycker talar för optimism är att konjunkturvändningar uppåt ofta sker förvånande snabbt och att södra Europa nu startar från en ovanligt låg nivå i sysselsättning och övrigt resursutnyttjande. Men å andra sidan betyder Europafondernas uppgång det senaste året att en hel del förbättring redan är intecknad i dagens aktiekurser.
