Återhämtningen i världsekonomin ser nu ut att gå långsammare än experterna tidigare hade hoppats. IMF publicerade igår årets andra uppdatering av sin ”World Economic Outlook” som spår tydligt ökad tillväxt i USA och Europa under 2014, men knappt någon ökning alls i Asien och andra länder med högre tillväxt.
En jämförelse med aktiefondernas utveckling under första halvåret visar ett överdrivet samband. Morningstars fondindex per 30 juni visar att de två största etablerade industriländerna är vinnare, Japanfonder (+20%) och USA-fonder (+19%). Europafonder (+9%) och Sverigefonder (+8%) har klarat sig hyfsat medan tillväxtmarknaderna är förlorare, särskilt Latinamerikafonder (-11%) och Rysslandsfonder (-9%). Breda Asienfonder är oförändrade men de stora börserna har backat rejält även här: Koreafonder (-8%), Indienfonder (-7%) och Kinafonder (-4%).
Därmed är tillväxtmarknadsfonder förlorare även sett över de senaste 5 åren. Men även om nedvärderingen jämfört med USA och Europa har accelererat den senaste månaden, så är det främst i det halvlånga perspektivet som skillnaden mellan olika typer av aktiefonder är dramatiskt. Under de senaste tre åren fram till 9 juli har tillväxtmarknadsfonder backat 28 procent, medan globalfonder har stigit 21 procent. Och hittills under 2013 har tillväxtmarknadsfonder backat 9 procent medan globalfonderna har stigit 12 procent.
Flockbeteende
Flockbeteende bland världens investerare är troligen en viktig förklaring till att börsnedgången på tillväxtmarknaderna i år har blivit så stor. Redan tidigare har detta varit tydligt. Till exempel har börsutvecklingen i Bombay och Hongkong följt varandra nära åt de senaste tre åren, trots att Kina och Indien på många sätt har olika politiska och ekonomiska förutsättningar. Dessa stora aktiemarknader har även dragit med sig andra länder i regionen.
Den senaste månaden verkar det främst vara dåliga nyheter från Kina som har smittat av sig. Den nya politiska ledningen under Xi Jinping har inlett med oväntat hårda krav att visa uppslutning kring kommunistpartiet, medan ekonomiska reformer ser ut att dröja till i höst.
Det största problemet är den brant ökade kreditgivningen, som de senaste fem åren ökat från 125 till 190 procent av BNP. Effekten är ännu brantare uppgång för fastighetspriser, särskilt i kuststäderna. Många pekar på oroande likheter med fastighetsbubblor i andra länder och 20 juni uppstod plötsligt en akut kris. De korta marknadsräntorna steg kraftigt när Kinas riksbank People’s Bank of China vägrade att låna mer. Shanghaibörsen föll 5 procent när handeln öppnade efter midsommarhelgen, men dagen efter tillförde riksbanken mer likviditet.
Överdrivet relativt USA
Nu krävs reformer som begränsar utlåningen till överhettade sektorer, men effekten blir rimligen lägre ekonomisk tillväxt. Fortfarande räknar IMF med tillväxt över 7 procent och andra ekonomer som har sänkt sina prognoser mer spår ändå 6 procent BNP-ökning i Kina 2014. Fast eftersom förväntningarna tidigare varit högre är en direkt effekt fallande råvarupriser, som påverkar många råvaruexporterande länder.
Investerarnas stora nedvärdering av tillväxtmarknadernas aktier i år verkar ändå överdriven sett som reaktion på Kinas och andra länders inbromsning, åtminstone relativt den stora börsuppgången i USA och Japan.
