8 av de 10 PPM-fonder som har stigit mest hittills i år är Japanfonder. Värdeökningen på i snitt 26 procent fram till 20 maj (medan genomsnittet för aktiefonder är 12 procent) visar att förväntningarna har ändrats kraftigt.
Bakgrunden är att det dominerande maktpartiet i japansk politik LDP tog tillbaka makten i underhuset i december och Shinzo Abe blev premiärminister för andra gången. Han har fortsatt att öka sin popularitet inför valet till överhuset i juli genom offensiv politik på tre områden: i januari offentliggjordes ökade statliga utgifter motsvarande drygt 2 procent av BNP, Abe har tillsatt en ny chef över centralbanken som lanserat en extremt expansiv penningpolitik, samt löften om strukturella reformer inom skyddade sektorer som jordbruk, sjukvård och arbetsmarknad.
Japan behöver verkligen högre tillväxt. Statsskulden brutto har växt till 240 procent av BNP och de statliga utgifterna är dubbelt så stora som inkomsterna. Ökad optimism verkar redan ha haft viss effekt, preliminära siffror förra veckan visar att BNP ökade med 3,5 procent i årstakt under första kvartalet. Men företag och produktion har ännu påverkats väldigt lite, trots att exportföretagen gynnas av att den nya penningpolitiken gjort att yenen under vintern försvagades kraftigt. Problemet är att tidigare försvagningar av yenen visat sig kortvariga, så för börsföretagen är det säkrare att öka sin produktion utomlands.
Den avgörande frågan nu är vad premiärminister Shinzo Abe kommer att prioritera efter den troliga valsegern i juli. Första gången han var premiärminister 2007 fokuserade han på nationalism och att återupprätta Japans stolthet, men misslyckades helt med den ekonomiska politiken. Frågan är om Abe verkligen är en annorlunda politiker idag, sex år senare?
Vill ändra konstitutionen
Min favorittidning brittiska The Economist har i senaste numret en intressant genomgång av vad olika kommentatorer säger om Abe. Vissa säger att han de senaste åren har utbildat sig i nationalekonomi och därför nu förstår vilken politik Japan behöver. Andra anser att Abe är en dubbelnatur och att den traditionella nationalisten finns kvar, bredvid den reformvänlige ekonomen. En tredje tolkning är att det är Kinas snabba tillväxt som maktfaktor som förklarar Abes nya prioriteringar. Kina har blivit mycket mer dominerande i regionen idag än 2007, vilket gör att nationalisterna kring Abe nu anser att Japans ekonomi behöver stärkas för att möjliggöra militär styrka. Enligt The Economist är den tredje tolkningen mest rimlig.
Det som också talar för att nationalismen fortfarande spelar huvudrollen är att Abe och de andra makthavarna i LDP säger att en huvudfråga i höst är att ändra Japans konstitution, som varit oförändrad sedan 1947. De vill tillåta en starkare japansk militär, återupprätta kejsaren som statsöverhuvud, betona kollektiva plikter framför individuella rättigheter och framhålla familjens centrala roll.
Detta riskerar att både skapa konflikter med grannländerna och minska regeringens popularitet. Istället för bakåtsträvande nationalism så behöver Japan de utlovade ekonomiska reformerna. Om inte, så kommer Tokyobörsen knappast att fortsätta uppåt.
