Kinafonderna har varit en besvikelse hittills i år, i snitt har de backat 2 procent medan både USA- och Europafonder har stigit 10 procent. Även under de senaste tre åren har Kinafonderna tappat i värde (snitt -10%) medan aktiefonder som investerar i USA och Europa samtidigt har stigit.
En förklaring till den branta nedgången under 2011 som tagit ny fart de senaste månaderna är allt tydligare tecken på fallande ekonomisk tillväxt. Kinas produktion fortsätter enligt den officiella statistiken att öka, men indirekta mått som elproduktionen visar en tvärare inbromsning. Men minst lika viktigt som konjunkturen är nog en ökad osäkerhet om den politiska utvecklingen.
Ny ledning
Kinas politiska elit håller partikongress vart femte år och förra gången en ny grupp ledare tog över makten var hösten 2002. Efter tio framgångsrika år med hög tillväxt och sommarolympiaden i Peking som höjdpunkt är det i höst dags för den femte generationen efter Mao Zedong att ta över ledningen. Xi Jinping kommer troligen att ta över som partiordförande efter Hu Jintao. Hemlighetsmakeriet är som vanligt massivt och först nyligen offentliggjordes att partikongressen inleds 8 november.
Flera grupper kämpar om makten i det kinesiska kommunistpartiet och enligt Bo Zhiyue, kinaexpert vid universitetet i Singapore, är det tre politiska inriktningar som dominerar. Till vänster finns kommunistiska fundamentalister, i mitten de som vill hålla fast vid de senaste årens fokusering på ekonomisk tillväxt och till höger de som vill genomföra liberala ekonomiska och politiska reformer.
Ett tecken på maktkampen är de våldsamma protesterna som blossat upp på många håll i Kina, efter att Japans regering köpt öar som även Kina och Taiwan anser sig ha rätt till. Bilder på Mao används i demonstrationerna som symbol för Kinas väpnade kamp mot Japan före och under andra världskriget, men Mao är även symbol för de vänsterpolitiker som önskar jämnare fördelad välfärd och minskat utländskt inflytande i Kina.
Breda fonder bättre
Rimligen vill varken ledningen i Kina eller i Japan använda militära vapeninsatser, men även om risken är liten så bidrar den till att minska både konsumtion och intresset för investeringar i regionen. På längre sikt tror jag att klyftorna mellan fattiga och rika inom Kina är ett större hot mot den politiska stabiliteten. Och för utländska fondsparare finns dessutom risken att kineserna genom interna affärer och lagändringar missgynnar utländska aktieägare.
Därför är det logiskt att intresset för Kinafonder har minskat. Som jag påpekat tidigare ger breda Asienfonder både bättre riskspridning och större möjligheter för förvaltaren att reagera på nyheter och välja nya placeringar.
