Spanien verkar ha passerat det värsta stadiet i förtroendekrisen, räntorna på spanska statsobligationer har sjunkit tillbaka de senaste veckorna. Och Greklands nya regering håller fortfarande fast vid euron, fastän det är väldigt tveksamt om landet klarar de långvariga åtstramningar som krävs.
Även om EU:s makthavare lyckas hålla ihop valutaunionen, så dröjer det nog flera år till med en lång rad åtgärdspaket innan majoriteten globala investerare vågar lita på länderna i södra Europa. Till dess kommer regionen att ses som högrisk vilket ger möjligheter för de som vågar. Fast hög arbetslöshet och budgetunderskott i söder bromsar tillväxten i norr.
För att få fart på hela EU-ekonomin krävs politisk handlingskraft. EU-ledningen behöver hitta ett sätt som sänker södra Europas lånekostnader utan att skapa nya kostnader någon annanstans. Den logiska lösningen är att centralbanken ECB köper stora mängder statsobligationer med hög ränta, för att sänka dessa räntor. Köpen kunde bli lönsamma, om ECB därmed lyckas få alla länder att behålla euron. Men fortfarande verkar majoriteten övriga investerare massivt pessimistiska.
70 procent i 4 länder
Svenska fondsparare kan delvis ha ett annat perspektiv, för de svenska Europafonderna investerar en väldigt liten andel i södra Europa. I genomsnitt innehåller de 29 procent aktier börsnoterade i Storbritannien, 16 procent i Tyskland, 13 procent i Schweiz och 12 procent i Frankrike. Dessa fyra länder står alltså tillsammans för 70 procent av innehaven i de aktiefonder som ska sprida pengarna över hela Europa. Förklaringen är att aktiebörserna i London, Frankfurt, Paris och Zurich har flest aktier noterade och väger tyngst i jämförelseindex.
Andelen i Italien och Spanien är bara vardera 3 procent, och de flesta förvaltarer har helt avstått från aktier från Grekland eller Portugal. Ur detta perspektiv är det svårbegripligt att Europafonderna har utvecklats så svagt, fast verkligheten är mer komplicerad än så. Börsföretag har ofta verksamhet i hela världen, även om deras aktier bara är börsnoterade i ett enda land. Hemmamarknaden är ofta störst, men övriga länder dominerar helheten.
Därför är det förståeligt att aktiebörserna även i resten av Europa har värderas ned kraftigt det senaste året jämfört med USA. Och det kommer troligen att ta lång tid innan den pessimismen bryts. Fast när den globala ekonomin tar fart igen, så finns därmed ett stort utrymme för uppvärdering. Aktiesparare brukar vara långsiktiga och ha tid att vänta, så de som tror på den underliggande styrkan i en stor gemensam europeisk marknad kan se börsnedgångarna som köptillfällen. Jag håller fast vid att börsnedgången i Europa det senaste året har varit överdrivet stor sedd i relationen till börsuppgången i USA, vilket talar för att Europafonderna får revansch.
