New York-börserna är vinnare det senaste året och USA-fonderna har i snitt stigit 21 procent. Det är mycket bättre än Europafonderna (+6%) och tillväxtmarknadsfonder (+3%) under samma period.
Även under de senaste tre åren har USA-fonderna varit en klart bättre placering än de flesta andra aktiefonder. Några undantag finns i Asien, men jämfört med både Europa och de flesta stora tillväxtmarknader så har börserna i New York levererat klart högre avkastning.
Orsaken verkar vara en allmän flykt till säkerhet, där både amerikaner och andra placerare velat undvika de problem som blivit tydliga i främst södra Europa men även
i länder som Kina och Indien. Effekten är att aktier i USA numera är klart högre värderade (mätt som p/e-tal eller p/book).
Samtidigt har även amerikansk ekonomi många svårlösta problem, Börsföretagen kan visserligen fortsätta att tjäna bra med pengar även under dåliga tider, det har de redan visat de senaste åren. Men direkt efter presidenvalet i november så behövs drastiska åtgärder för att hindra en ny recession.
Obama eller Romney
De närmaste månadernas kommer media allt mer att fokusera på kampanjerna inför presidentvalet. Republikanernas kandidat Mitt Romney presenterade i helgen Paul Ryan som sitt val av medtävlare för vicepresidentposten. Barack Obama har en stor fördel av att redan ha varit president i fyra år, historiskt har den sittande presidenten nästan alltid blivit omvald (men enligt USA:s konstitution så får en person bara bli omvald till president en gång). De senaste fyra åren har dock ekonomin bromsats av följdernas av finanskrisen 2008 och arbetslösheten är fortfarande hög, vilket ger fler missnöjda väljare som vill ha en ny president.
Oavsett vilken kandidat som vinner i november så kommer en svårstoppad åtstramning av den ekonomiska politiken redan i januari, som har tre delar. Då upphör de senaste årens stimulanspaket med bland annat lägre arbetsgivaravgifter och förbättrat arbetslöshetsunderstöd, dels upphör de skattesänkningar för höginkomsttagare som infördes under George W Bush. Dessutom inleds de automatiska nedskärningar av offentliga utgifter som beslutades i augusti 2011, ett misslyckat försök att sätta press på kongressens ”super kommitté” att minska statsskulden. Tillsammans motsvarar dessa tre åtgärder en åtstramning värd 700 miljarder dollar (motsvarande 5 procent av BNP).
Börsuppgången under sommaren kan tolkas som att majoriteten investerare är optimister och tror att politikerna i Washington hittar bra lösningar eller åtminstone att de negativa effekterna av åtstramningen blir kortvariga. Mitt intryck är att omställningen av amerikansk ekonomi efter finanskrisen till stor del är klar, men politiskt ser det mörkt ut. Kongressen har fortsatt att misslyckas med att komma överens om hur den enorma och snabbt växande statsskulden ska hanteras. Positionerna i Washington verkar helt låsta.
Därför håller jag fast vid att det verkar mer troligt att positiva överraskningar kommer i Europa. Här är pessimismen djupare och aktiekurserna har fallit mer, vilket ger större utrymme för uppvärdering.
