Börsutvecklingen i Europa visar en brant återhämtning under oktober och särskilt aktiebörserna i Frankfurt och Milano har utvecklats starkt med uppgångar räknat i euro på över 10 procent. Både räknat sedan årsskiftet och de senaste tre månaderna är dock nedgången fortfarande stor.
Euron återhämtade sig brant under andra kvartalet och har därefter pendlat med tvära kast kring 9,10 kronor. Jämfört med växelkursen vid årsskiftet strax under nio kronor ger det Europafonderna lite extra styrka, men inte alls tillräckligt för att ändra intrycket att år 2011 blir en besvikelse för fondspararna.
Minus även 10 år
>
En jämförelse av landindex från MSCI visar stora skillnader i hur investerarna reagerat. Störst är nedgången inte oväntat för Grekland som har rasat ytterligare 58 procent i år räknat i euro, men även Österrike, Danmark och Finland har haft börsnedgångar över 20 procent. MSCI Sweden har backat 18 procent vilket är klart mer än Europaindex som gått ned 12 procent. Vinnare i år är Norge, Schweiz och Storbritannien med nedgångar under 10 procent. Det är dock ändå sämre än årets vinnare USA, som omräknat till euro bara tappat 4 procent.
Men det är även viktigt att granska börsutvecklingen under längre tidsperioder, för att få perspektiv. Sett över de senaste tio åren så har MSCI Sweden inklusive utdelningar stigit i snitt knappt 6 procent per år, medan de flesta stora marknader i Europa är nära noll. Frankrike, Holland och Italien är på minus, medan Schweiz, Storbritannien och Tyskland är på svagt plus. MSCI Europa har bara stigit i snitt 0,8 procent per år. Ändå har det gått mer än tio år sedan terrorattacken mot USA 11 september 2001 och det börsras som följde när aktiemarknaderna öppnade veckan efteråt. Årets börsnedgång har alltså raderat ut nästan all värdeökning som aktieägarna i Europa har fått sedan oktober 2001.
När behovet blir akut
Orsakerna till att Europafonderna i år har backat mer än världsindex är flera. Politiska låsningar spelar förstås roll, särskilt att det tar så lång tid att hitta en hållbar lösning för skuldkrisen i södra Europa. Denna vecka fortsätter förhandlingarna, men tyvärr finns en underliggande logik i stora politiska förhandlingar och kompromisser som gör att diskussionen fortsätter tills behovet av faktiska åtgärder blir akut.
Positivt är att främst att det är enkelt att komma fram till vad som behövs (en mekanisk så att även länderna som har euro som valuta i praktiken kan ”trycka mer pengar” på samma sätt som andra länder med stora underskott, till exempel USA, Japan och Storbritannien). Hur lösningen ser ut juridisk spelar inte så stor roll, men rimligen kommer någon typ av ”fond” som har resurser att även köpa hela utbudet av statspapper i euro från stora länder som Italien och Frankrike.
Min slutsats bygger på att det gemensamma intresset hos ”eliten” i Europa att rädda euron är mycket starkt och att politikerna har makten att göra detta. När behovet av faktiska åtgärder blir akut så kommer därför finansministrar och regeringschefer att driva igenom en lösning. Och jag tror att den senaste månadens återhämtning på aktiemarknaderna beror på att de många andra har dragit samma slutsats. De politiker som idag har makten i Europa vill inte stå i historieböckerna som ”De kunde ha räddat EU, men gjorde det inte.”
