Börsnedgången under juli, augusti och ned till botten i början på september var nästan exakt lika stor i Stockholm som på Europas största börser i London, Frankfurt och Paris: 25 procent räknat i svenska kronor.
Nervös platt trend
Men utvecklingen de senaste två månaderna är nervös, med tvära svängningar kring en platt trend. Någon internationell händelse får nästan varje dag alla aktiemarknader att röra sig tvärt åt samma håll, men totalt sett tar dessa rörelser ut varandra.
Under ytan finns därmed en större osäkerhet än vanligt om vad aktier är värda. Vissa placerare är rimligen övertygade om att riktigt dåliga tider är på väg, medan andra redan placerat alla pengar i aktier eftersom de anser att börsnedgången är överdriven och att aktier kommer att ge klart högre avkastning än räntebärande framöver. Men mellan dessa motpoler verkar finnas en större grupp än vanligt som är villrådiga och lätt påverkas av enstaka nyheter, eller åtminstone inte har en bestämt uppfattning, så de avvaktar utan att göra några affärer.
Ofta köpvärd
Historiskt finns många perioder då svängningarna på Stockholmsbörsen har ökat kraftigt och det är oftast strax innan och efter större rörelser hos generalindex. Detta är rimligt, eftersom det tar tid att tolka och utvärdera ny information från företag och andra källor. Men dessutom gör de stora svängningarna i sig att många placerare blir nervösa och minskar sitt risktagande, vilket bidrar till att en nervös period ofta följs av en brant uppgång när många åter vill öka andelen aktier. Det bidrar rimligen till att det historiskt ofta har varit lönsamt (med facit i hand) att köpa aktiefonder när ett ras följs av en längre period med stora svängningar.
Sverigefonderna har dock i allmänhet lyckats dåligt hittills i år. Indexfonderna som följer OMXS30 med de största aktierna har backat drygt 14 procent fram till igår kväll, medan de aktivt förvaltade fonderna i snitt har fallit 18 procent. Knappt hälften av skillnaden kan förklaras med att aktivt förvaltade fonder har högre avgifter och större kostnader för transaktioner, men resten är svårare att förklara. Troligen var de flesta svenska förvaltare optimistiska i början av år 2011 och hade låg andel i defensiva aktier som Telia och Astrazeneca. Dessutom har många småbolag haft en sämre kursutveckling. Men det är ändå lite märkligt att nästan ingen aktiv förvaltare har lyckats överträffa index hittills i år.
Fast jag misstänker att det dåliga resultatet för många av de bästa aktiva förvaltarna (som i ett längre perspektiv har lyckats slå index rejält) beror på att årets börsras har ökat felprissättningen av aktier, så att börsbolag där marknaden är onödigt negativ har fått en större rabatt än normalt. Om det stämmer så har skickliga aktiva förvaltare köpt mer av dessa köpvärda aktier, och i det korta perspektivet förlorat – men när börsen vänder uppåt nästa gång och aktievärderingen blir mer rättvis så blir de åter vinnare.
