Under 2007 och första halvan av 2008 diskuterades mycket bland börsexperter och i media om tillväxtmarknaderna och särskilt Asien skulle ”frikopplas” från den ekonomiska utvecklingen i USA och Europa. Länge verkade argumenten starka och trots att börsraset under hösten 2008 var minst lika stort så fick argumenten ny styrka när ekonomin snabbt tog fart igen under 2009 i Kina och andra länder i Asien.
Men i år verkar investerarna har glömt bort dessa tankar. Börserna i Asien föll mer än de i Europa och USA under första kvartalet och även när pessimismen plötsligt ökade i början av augusti och gav en brant börsnedgång globalt så har
Asienfonderna dragit med nedåt så att värdeminskningen är lite större hittills 2011 än snittet bland Europafonderna.
Mellan landfonder i Asien är spridningen i år inte så stor som tidigare. Kinafonder och Indienfonder har fallit lite mer än breda Asienfonder, medan de som placerar på börserna i Indonesien, Korea, Malaysia och Thailand har backat lite mindre när framtidsoron ökat.
Brant uppgång till 2007
Ett avgörande orosmoln är statistik som visar att den ekonomiska tillväxten i Kina har växlat ned, rimligen till följd av politiska åtgärder som höjda räntor och stramare regler för utlåning. Liksom i andra länder i regionen är många branscher direkt eller indirekt beroende av intäkter från export till Europa och USA, så även om den inhemska konsumtionen ökar verkar allt färre tro att en ”frikoppling” är möjlig. Som jag påpekade för ett par år sedan i ”Ny varning för Kinafonder” (länk ovan till höger) så finns det en tydlig historisk erfarenhet att trenderna sällan blir så uthålliga som optimisterna hoppas, vilket betyder att aktier i länder med hög historisk BNP-tillväxt ofta med facit i hand visar sig ha varit för dyra.
Om man bara tittar på fondernas utveckling de senaste 3-4 åren, så kan det verka som ett bra köptillfälle nu för Asienfonder, eftersom årets nedgång gjort att aktiekurserna i snitt är långt under topparna hösten 2007 och vintern 2010. Men när man förlänger perspektivet till 10 eller 20 år så blir det tydligt att uppgången från 2003 till 2007 var så lång och brant att de förväntningar som är inbakade fortfarande är höga.
Mitt tips från i juni står därför fast. Vänta 2-3 år så kommer fokus att förskjutas från produktion till konsumtion även i Asien, precis som skett i alla andra länder som brant ökat sitt välstånd. Då kommer tillväxten rimligen att mattas av och därmed även värderingen av börsnoterade aktier i regionen (se ”Mer realism i Asien”).
