Japanfonderna har återhämtat sig rejält och är vinnare under juni med en värdeökning på 4 procent, samtidigt som snittet för aktiefonder är nära noll och Sverigefonderna har backat rejält.
Fast redan i ett perspektiv på ett halvår, så blir det tydligt att Japanfondernas återhämtning är från en låg nivå. Tsunamin i början av mars, som skadade den japanska ekonomin på flera sätt, gjorde att Tokyobörsen tappade hela det försprång mot världsindex som uppstått under vintern – och mer därtill. Under månaden efter jordbävningen föll Japanfonderna drygt 10 procent i snitt, räknat i svenska kronor. Återhämtningen den senaste månaden är al
ltså betydligt mindre och det är även svårt att hitta en tydlig orsak.
Politiskt finns vissa ljuspunkter. 2 juni klarade sig premiärminister Naoto Kan från att avsättas av en förtroendeomröstning i parlamentet Diet. Men den framgången vanns genom ett löfte från Kan att han kommer att avgå när regeringen fått igenom sin budget för att få Japan på fötter efter tsunamin. Fortfarande fyra veckor senare verkar förhandlingarna pågå och enligt Financial Times har Kan denna vecka därför förtydligat att för att han ska acceptera att avgå och släppa fram en yngre generation politiker krävs tre parlamentsbeslut: en extra budget med pengar för att reparera skadorna av tsunamin på kusten i nordost, en beslut att regeringen får öka utbudet av statsobligationer och en lag som ger mer betalt för energi från förnyelsebara källor. Samtidigt är det så många andra reformer nödvändiga för att få fart på ekonomin.
Skeptisk
Men jag är fortsatt skeptisk till att det finns någon framkomlig väg att få fart på tillväxten i japansk ekonomi. Så många politiska beslut fattas, så många år utan ett slut på problemen med deflation har passerat. Åtstramning i resten av världen gör att Japan rimligen inte kommer att få hjälp av ökad export och få experter verkar tro att det är möjligt att den allmänna inhemska konsumtionen skulle ta fart, särskilt nu efter tsunamin.
Som vanligt är det främsta argumentet för Japanfonder att förväntningarna är så lågt ställda att det finns större utrymme för en positiv överraskning. Men ekonomin verkar vara kvar i en ond cirkel och de politiska problemen är svårlösta. Risken att bli besviken är därmed stor.
