Indien hade högre BNP-tillväxt än Kina under år 2010, enligt färsk statistik från internationella valutafonden (IMF), åtminstone om man mäter ländernas produktion på ett så jämförbart sätt som möjligt. Värdet av Indiens produktion ökade med hela 10,4 procent förra året, för första gången på länge brantare än Kina. Båda ländernas förväntas få något lägre ekonomiskt tillväxt i år, men fortfarande troligen över 8 procent och därmed mer än tre gånger snabbare ökning av produktionen av varor och tjänster än snittet i Europa.
Varning från Skagen
Även förvaltarna hos Skagen Fonder, som ändå är ett fondbolag med tydlig
fokus på att hitta köpvärda aktier på tillväxtmarknaderna, är dock skeptiska till att använda just hög BNP-tillväxt i ett land som argument för att köpa aktier som är börsnoterade i landet. I den senaste marknadsrapporten skriver Torkell Eide som sedan ett par år hjälper till att förvalta Skagen Global att den som sätter strålkastarljuset på förväntad ekonomisk tillväxt i ett land lätt köper relativt dyra aktier. Men enligt Skagen finns tre viktiga orsaker till att hög tillväxt i ett lands ekonomi inte behöver gynna aktieägarna:
(1) Avkastningen från investerat kapital blir lägre i ett land om väldigt många vill investera riskkapital, särskilt om företagsledningarna mer fokuserar på egna mål (golfbanor, korsägande, stor kassa) än på att nå hög avkastning för aktieägarna. (2) Globaliseringen har gjort att multinationella företag som råkar ha sin hemvist i små länder som Sverige och Schweiz kan skapa värden på tillväxtmarknaderna. (3) Företag värderas högre i länder med hög tillväxt, vilket betyder att vinsten per aktie ofta är dyrare att köpa.
108 år erfarenhet
För att inte dessa argument ska bli avfärdade som ”med facit i hand” så hänvisar jag till att många experter och även jag varnade för tillväxtmarknaderna redan innan raset hösten 2008. Till exempel skrev jag ”Lyssna på 108 års erfarenhet” i februari 2008, där jag upprepade den faktiska erfarenhet som finns från 17 aktiemarknader i världen under hela 1900-talet. Resultaten från forskarna vid London Business School är väldigt tydliga -- det är tvärtom bolag och länder med låg historisk tillväxt som i snitt har givit högst framtida avkastning.
De som säljer Indienfonder och Kinafonder utnyttjar ofta människors okunnighet om ekonomiska samband för att locka till köp. De behöver inte ge en prognos att avkastningen från aktier i framtiden kommer att bli högre än i andra länder, de nöjer sig med att påstå att den ekonomiska tillväxten i länderna kommer att fortsätta vara hög och låter människor själva dra den felaktiga slutsatsen att det betyder att aktier i Kina och Indien kommer att fortsätta ge hög avkastning. Men sanningen om den historiska erfarenheten är alltså motsatsen.
Jag önskar att fler förstod att ett land med hög tillväxt hos BNP inte behöver ha köpvärda aktier. Dels kan aktierna helt enkelt vara för dyra jämfört med framtidsutsikterna. Dels är det sällan som den höga tillväxten håller i sig så många år som optimisterna tror. Därför är sanningen baserad på historisk erfarenhet tvärtom att en normal globalfond inte bara ger betydligt lägre risktagande än enskilda tillväxtmarknader som Indien och Kina, utan även högre förväntad avkastning.
