Skillnaden mellan olika svenska aktiers värdeutveckling fortsatte att öka under år 2010, eftersom den återhämtning för cykliska aktier som började våren 2009 fortsatte. Vinnare var främst Volvo, Scania, Autoliv, Lundin Mining och andra cykliska bolag som tjänat på en oväntat snabb återhämtning i efterfrågan från tillväxtmarknaderna, men även fastighetsbolag som Fabege som gynnats av låga räntor och stigande efterfrågan på lokaler. Förlorare bland storbolagen på Stockholmsbörsen förra året var en mer blandad skara: Astrazeneca, Meda, Oriflame, SSAB, Tieto.
2010 blev andra året i rad då Stockholmsbörsen med rejäl marginal överträff
ade världsindex och var bland de allra bästa större aktiemarknaderna i både Europa och resten av världen (se ”Sverige kvar i täten 2010”, länk ovan till höger). Inte så konstigt, efter klart sämre utveckling än snittet under både 2007 och 2008.
Vinnare sett över 5 år
Men även i ett längre perspektiv är Sverigefonderna åter vinnare, både jämfört med andra fondtyper och i absoluta tal. Sett över de senaste fem åren har de flesta svenska storbolags aktier stigit, i snitt är uppgången 48 procent. Under samma period har globalfonderna backat svagt, så den som valt att satsa på Sverigefonder har i snitt (med ränta på ränta) fått drygt 8 procent extra avkastning per år. Sett över fem år är det aktiekurserna för Alfa Laval, Millicom och SSAB som stigit mest. Men fortfarande är det en bit kvar till toppen 2007, storbolagens aktier har i snitt fallit 15 procent sedan dess (ovägt). Förlorare sedan toppen bland de största börsbolagen är Swedbank, SEB och Ericsson – medan Hennes & Mauritz är ensam bland börsen tungviktare om att ha passerat den tidigare toppen.
En viktig förklaring till Sverigefondernas styrka är att svenska börsbolag varit duktiga på att utnyttja finanskrisen till att skära kostnader och när efterfrågan återhämtat sig så har marginalerna därför snabbt nått tidigare rekordnivåer. Svårigheten på längre sikt är att hindra att kostnaderna för framtidssatsningar och personal behöver återställas, annars är risken att de kortsiktiga besparingarna straffar sig och att kostnaderna växer snabbare än intjäningen.
Starkare krona och stigande räntor
Den fortsatta förstärkningen av svenska kronan mot främst euron är en mer akut orsak till att det framöver blir det betydligt svårare för svenska exportföretag att behålla sina höga marginaler. Under 2010 har euron försvagats med 12 procent, ned till strax under 9 kronor, vilket med fördröjning sänker marginalerna för både exportföretag och de som konkurrerar med importerade varor och tjänster.
Stigande svenska räntor under 2011 är också en nackdel för många börsbolag, främst inom sektorerna finans och fastigheter. Klart är att riksbanken kommer att höja, men takten och den slutliga nivån diskuteras intensivt. Det är förstås rimligt att vi snarare får styrräntor som i Kina än som i Brasilien (snarare 6 än 12 procent), men de som tror att Sverige kan ligga kvar under flera år till med kortränta under 4 procent tror jag är överdrivet optimistiska. Fram till november 1998 hade Sverige aldrig haft så låg styrränta och när inflationen nu ökar på tillväxtmarknaderna är risken stor att priserna i Sverige dras med uppåt.
Ytterligare ett skäl till att efter höstens uppgång hålla igen på andelen Sverigefonder är att utländska investerare de senaste månaderna verkar ha lockats både av den starkare svenska kronan och av den branta börsuppgången under fjärde kvartalet. Kortsiktiga spekulanter som följer trender under enskilda veckor och månader säljer ofta så snart dessa trender ser ut att brytas, vilket skapar samma typ av snabba ras som i maj 2006 och maj 2010.
