Japanfonderna har hängt med världsindex uppåt under november och december, efter en svag sommar. Och tack vare styrkan under vårens valutaoro i Europa, så har Japanfonderna totalt sett i år även klarat sig lite bättre än USA-fonderna. I snitt är värdeökningen 6 procent hittills under 2010, fram till 20 december, men lite mer än hela värdeökningen beror på starkare valuta.
Den japanska yenen följde med dollarn brant uppåt jämfört med kronan under maj, men därefter har växelkursen försvagats något och pendlat kring 8,20 öre. De senaste två månaderna har även yenens förstärkning mot dollarn upphört, efter att japanska myndigheter br
omsat uppgången genom att köpa dollar. Även mot kronan är yenen svagare än i somras, men räknat sedan årets början är uppgången 7 procent.
Att den japanska valutan stärks är fundamentalt sett logiskt eftersom landet sedan länge lider av en svag deflation, med en negativ spiral av fallande priser och svag efterfrågan. Men under långa perioder har yenen varit undervärderad, eftersom låga räntor har lockat spekulanter att placera i länder med högre räntor. Efter finanskrisen, då de stora centralbankerna i resten av världens följde efter och försökte stimulera konsumtion och tillväxt med rekordlåga räntor, har yenen stärkts rejält mot de flesta valutor. Mot USA-dollarn är uppgången 31 procent på tre år.
Ond cirkel
Detta är förstås ett allvarligt problem för exportindustrin i Japan, som tidigare var den enda sektorn i landet med tydlig tillväxt. Men värre är kanske den politiska utvecklingen, där diverse skandaler och misslyckanden har gjort att väljarna nu verkar sakna ett alternativ med strategi och handlingskraft. Drygt ett år efter det historiska maktskiftet i september 2009 då DJP tog regeringsmakten för första gången (se "Både väntad och oväntad valseger", länk ovan till höger) är partiets andra premiärminister Naoto Kan på väg att tvingas avgå.
Som jag skrivit tidigare så har jag svårt att komma på något annat bra argument för Japanfonder än att omvärldens förväntningar på framtiden för japansk ekonomi är väldigt låga, vilket ökar chansen till en positiv överraskning. Men efter de senaste årens häpnadsväckande långa rad med misslyckanden verkar Japan fast i en ond cirkel.
Politiskt är den onda cirkeln att regeringen misslyckas med att hålla tillbaka särintressen, så att nödvändiga reformer uteblir, väljarna visar sitt missnöje och tvingar fram avgångar, nya oerfarna politiker tillträder och misslyckas, och så vidare. Ekonomiskt är den onda cirkeln att två decennier med svag tillväxt, låst arbetsmarknad och åldrande befolkning gjort majoriteten till pessimister, det fåtal reformer som genomförs misslyckas att få fart på den inhemska konsumtionen och tillväxten, istället förstärks pessimismen.
