Franklin Templeton hade pressträff i Stockholm i går för att sälja sin nya fond Frontier Markets. Förvaltare är ett team lett av den legendariske Mark Mobius, som via Intervalor i början på 1990-talet lanserade den första aktiefonden i Sverige inriktad på ”Emerging Markets”.
Tanken med begreppet ”frontier markets” är att samma argument som för 20 år sedan användes för att det borde vara lönsamt att köpa börsnoterade aktier i länder som Brasilien, Ryssland, Indien och Kina (BRIC), numera istället gäller för nystartade små börser i mindre länder. De flesta internationella investerare struntar i dessa små börser, eftersom det är enk
lare att välja ett mindre antal stora börsbolag. Och de flesta av dessa länder är inte så beroende av råvaruproduktion som flera av de stora tillväxtmarknaderna, vilket ger ekonomier som är mer isolerade från globala svängningar. Enligt Mark Mobius når de börsföretag som vågar satsa här även högre marginaler eftersom konkurrensen inte är lika hård som på större marknader.
Tio i Europa
Intressant är att när Templeton listar vilka ”frontier markets” de investerar på så finns tio i Europa, fler än i någon annan världsdel: Bulgarien, Estland, Kazakstan, Kroatien, Lettland, Litauen, Rumänien, Slovakien, Slovenien och Ukraina. I andra delar av världen finns något färre: åtta i Afrika, åtta i Mellanöstern, sju i Latinamerika och sex i Asien.
För oss svenskar har det hittills varit vanligt att investera på de små tillväxtmarknaderna via specialiserade fonder inriktade på ett fåtal länder. Ett välkänt exempel är East Capital Baltikum som investerar främst i Estland, Lettland och Litauen. En annan PPM-fond som tidvis fått mycket uppmärksamhet är Gustavia Balkan, som investerar en stor del av pengarna i Serbien, Rumänien och Kroatien. Dessa fonder har vissa enskilda år varit vinnare och då lockat stora inflöden, men risktagandet är förstås högt.
Andra fonder inriktade på Östeuropa investerar i praktiken främst i Ryssland och på några andra stora börser i länder som Polen, Turkiet och Ungern. Andelen som investeras på de nya börserna i mindre tillväxtländer är för liten för att påverkar avkastningen mer än marginellt. Och kvar finns en stor känslighet för landrisker, främst politiska kriser och problem i enskilda branscher.
Fler länder ger lägre risk
En avgörande fördel med bredare fonder som fördelar pengarna mer jämt över många länder är att avkastningen över tiden blir jämnare utan att avkastningen behöver bli lägre. Det kan till exempel göra att investeraren vågar satsa en större andel på aktiemarknader, vilket ger högre förväntad snittavkastning.
Problemet med detta sätt att tänka har dock visat sig tydligt under de två senaste globala börsrasen (2002 och 2008), när i stort sett alla aktiemarknader föll ungefär lika mycket. Spridningen var dock betydligt större mellan de minsta börserna, de som Mark Mobius kallar ”frontier markets”. Om detta mönster håller i sig framöver kan det leda till att fler försöker sänka sitt risktagande genom att anlita förvaltare med kunskap om de nyaste och minsta aktiebörserna.
Ännu så länge är dock urvalet litet. Förutom Templeton är det bara Nordea som marknadsför en liknande fond i Sverige. Och bara Nordea Nya Marknader (som främst investerar på "äldre" marknader som Turkiet och Egypten) är med i urvalet hos Pensionsmyndigheten. Men flera av de svenska fondbolagen har det senaste året startat fonder inriktade på ett fåtal ”frontier markets”, så intresset finns uppenbarligen och snart kommer rimligen även fler förvaltare som tar ansvar för den breda fördelningen mellan länder och världsdelar.
.jpg)
