Sedan årsskiftet har Japanfonderna i snitt stigit 10 procent, medan Sverigefonder bara stigit 6 procent och globalfonder 3 procent (fram till 18 maj). Ändå har den japanska yenen varit fortsatt stark och fortsatt uppåt mot flertalet övriga valutor, vilket är negativt för exportindustrin och därmed brukar påverka Tokyobörsen neagtivt.
Krisen i Grekland och misstron mot euron har slagit hårt mot börserna i Europa och även påverkat börserna i New York och tillväxtmarknaderna. Nästan den enda aktiemarknad som nu är kvar på plus sedan årsskiftet bland MSCI landindex räknat i USA-dollar är Japan.
Politiskt elände
Ändå fortsätter eländet i Japan, särskilt politiskt. Den ansedda brittiska veckotidningen The Economist ger i sin senaste analys av utvecklingen (”Things fall apart in Japan”, 29 april) en både vass och uppgiven summering av bristen på politisk beslutsamhet: Premiärminister Yukio Hatoyama, som tog över regeringsmakten i september med mandat att förändra, har visat sig oförmögen att fatta beslut. Det traditionella regeringspartiet LDP, som haft makten nästan konstant i 50 år, splittras samtidigt i allt fler rivaliserande grupper. Regeringen har inte lyckats fatta beslut om hanteringen av den amerikanska flygbasen Futenma på Okinawa, trots öppen kritik från Barack Obama vid besöket i april. En ny tvist har blossat upp om hanteringen av bankverksamheten inom det japanska Postverket. Nödvändiga ekonomiska reformer skjuts på framtiden, medan regeringen tvistar om att fortsätta lägga statliga pengar på onödiga vägbyggen.
Sedan i december har yenen legat stabilt kring 90 yen per USA-dollar, och en stark valuta ökar Japans långvariga problem med fallande priser – deflation – som gör det dyrt att låna och motverkar ökad konsumtion. Någon typ av politisk stimulans behövs som sänker arbetslösheten och ger ekonomin draghjälp från ökad privatkonsumtion utan att försämra de redan svaga statsfinanserna. Den nya DPJ-regeringen skulle till exempel kunna omfördela pengar från ineffektiva sektorer som jordbruk och byggindustri till arbetsintensiva sektorer som underhållning och hushållsnära tjänster, men det verkar allt mer uppenbart att DPJ saknar självförtroende nog att ta strid med så starka särintressen.
Vågar hushållen?
Den branta ökningen av exporten till Kina under 2009 är samtidigt en risk. De kinesiska myndigheterna har stramat åt bankernas utlåning och när volymen investeringsprojekt avtar så påverkas även importen från Japan. Frågan om de japanska hushållen vågar öka sin konsumtion och därmed fortsätta lyfta Japans ekonomi är därmed avgörande för Japanfondernas utveckling framöver. Detta styrs i sin tur av vilken politik DPJ väljer.
Dock kan en fortsatt fördel vara att Tokyobörsen rimligen skulle klara en svacka i den globala börsutvecklingen bättre, precis som Japanfonderna var vinnare under 2008. Låga förväntningar är lättare att klara eller överträffa. Ett konstant elände är mer förutsägbart än de plötsliga kriser som har plågat ekonomierna i andra världsdelar.
