Under börsuppgångar skapar de stigande aktiekurserna ett eget momentum uppåt, tydligast genom att belåning så uppenbart lönar sig så länge aktiekurserna stiger snabbare än låneräntan. Så länge belåning lönar sig eftersom aktiekurserna fortsätter uppåt blir bankerna därmed mer villiga att låna ut pengar till nya investeringar, vilket i sin tur ökar efterfrågan på investeringar. Och därmed hjälper till att lyfta aktiekurserna ytterligare.
>
Alla dessa mekanismer tar många år att få upp farten, vilket hjälper till att förklara varför börsuppgångar ofta pågår längre än experternas prognoser.
Tröghet ger längre nedgång
Men under börsnedgångar börjar samma mekanismer verka åt andra hållet, påpekar Buttonwood. Banker fortsätter att banta sina balansräkningar, företagen behåller mer pengar i kassan, avsättningarna till pensioner måste höjas och skatterna höjs. Och även under nedgångar kan mekanismerna förlänga nedgången mer än experterna tycker är rimligt.
Jag tycker att detta är ett bra argument för att vara skeptisk till de senaste tre månadernas globala börsuppgång. Den branta återhämtningen under våren är till största delen byggd på förhoppningar om bättre ekonomisk utveckling i höst och 2010, medan den faktiska statistik som rapporteras är fortsatt dyster.
Förutom de mekanismer som Buttonwood nämner så bidrar även de internationella redovisningsreglerna IFRS till att blåsa upp de redovisade vinsterna under börsuppgångar, vilket jag skrev om i september 2007 i ”Vinsterna är fulla med luft” (länk ovan till höger). Efter en börsnedgång slår de åt andra hållet, vilket pressar marginalerna och därmed påverkar både aktiemarknadens nyckeltal och företagsledningarnas spelrum.
Om mönstret som gäller under uppgångar även stämmer under nedgångar, så krävs betydligt mer än ett par månaders återhämtning i aktiekurserna för att mekanismerna ska byta riktning. Först i slutet av året, om aktiemarknaderna då står på plus, kommer aktiekurserna åter att börja få samma draghjälp som under perioden 2005-2007.
