East Capital gör reklam med en stor blå neonskylt i korsningen Kungsgatan-Sveavägen i centrala Stockholm, vilket jag kommenterade syrligt i november 2005 i slutet av marknadskommentaren ”Fondsparare blundar för mutorna”. Sedan dess har Rysslands- och Östeuropafonderna först stigit ytterligare och sedan rasat brant, så att de flesta i dag minskat rejält i värde jämfört med för tre och ett halvt år sedan.
Förra veckan la jag märke till att den digitala rullande reklamtexten under ”East Capital” var trasig. Och när jag gick förbi i morse var den nedre delen av reklamskylten helt släckt. Tidigare stod där något om att förvaltningen var ”ledande”, vilket nog kan ha retat en del kunder under förra höstens börsras.
Tidsperspektivet viktigt
Men börsuppgången de senaste två månaderna har å andra sidan säkert väckt en del förhoppningar om revansch. Årets vinnare hittills 2009 är Rysslandsfonderna, de svenskregistrerade har i snitt stigit 58 procent sedan årsskiftet fram till 12 maj. Fast nedgången det senaste året är fortfarande i snitt 50 procent, vilket visar hur extremt höstens ras på Moskvabörsen var.
Tidsperspektivet är dock viktigt för om det är rimligt att i dag se ryska aktier som billiga, eller dyra. Räknat 3 år bakåt har Rysslandsfonderna i snitt backat 42 procent, men räknat 5 år bakåt är uppgången istället i genomsnitt 49 procent. För att inte tala om 10 år bakåt – de fem svenska Rysslandsfonder som funnits så länge har i snitt klättrat häpnadsväckande 866 procent sedan 12 maj 1999.
1999 led rysk ekonomi fortfarande av kollapsen sommaren 1998, oljepriserna var låga och aktiekurserna hölls ned av bristande förtroende för ryska politiker och institutioner. Men våren 2004 var förtroendet högt, två månader innan det första åtalet av Yukos för skattebrott. Det politiska läget för fem år sedan var stabilt och oljepriserna var på samma nivå som i början av 2009. Ändå har Rysslandsfonderna stigit 49 procent sedan dess, även om mer än hela uppgången skett de senaste tre månaderna, vilket visar att förhoppningarna efter vårens uppgång åter är höga.
Stigande oljepriser och förhoppningar
Oljeprisernas återhämtning under våren, med ett lyft på bara tre månader från omkring 40 till dagens nivå kring 59 dollar per fat, har självklart hjälpt till att stärka förtroendet för rysk ekonomi. En fortsatt prisnedgång under 40 dollar skulle ha raserat de ryska statsfinanserna, eftersom nästan alla intäkter över 30 dollar per fat går till statskassan.
För resten av Östeuropa är det svårare att peka på någon tydlig orsak till den branta återhämtningen. En tolkning är att panik och tvångsförsäljningar gjorde att börsraset i höstas blev överdrivet, så att vårens återhämtning främst är en normalisering. En annan tolkning är att förhoppningarna åter rusat iväg långt framför utvecklingen i den verkliga ekonomin. Historiskt är det mycket vanligt med ”bear market rallies” när investerarnas rädsla att missa nästa uppgång gör att de under en kort period driver upp aktiebörserna, följt av nya börsras till ännu lägre nivåer.
Slutsatsen för min del kvarstår, det är stor risk för nya ras. Som jag skrev i min förra kommentar ”Pyramiden har rasat” är det uppenbart att problemen i Ryssland är betydligt större än optimisterna hoppades för ett år sedan. Därmed är det orimligt att tro att aktiekurserna snabbt skulle återvända till de nivåerna som rådde förra våren. Istället betyder de senaste månadernas uppgång att det åter finns många placerare som frestas till vinsthemtagning. I ett längre historiskt perspektiv är det osannolikt att ett börsras orsakat av en finanskris skulle vara passerat redan efter några månader. Mer troligt är att det närmaste året kommer att domineras av nya dåliga nyheter från den reala ekonomin, som åter sätter press på börserna i Östeuropa.
