Trots att en period med rekordhög global ekonomisk tillväxt hade börjat våren 2004, så har den genomsnittliga svenska globalfonden backat 10 procent under 5-årsperioden fram till 31 mars i år. Sverigefonderna ligger på rätt sida nollstrecken, men i snitt har de bara stigit 8 procent på fem år. Börsraset under 2008 har i princip raderat ut hela uppgången dessförinnan.
/div>
Vinnare trots halvering
Latinamerika är det främsta positiva undantaget, de tre svenska Latinamerikafonderna som är gamla nog har i snitt stigit 109 procent på fem år. Ändå har de nästan halverats i värde sedan toppen i somras. Fast uppvärderingen är inte jämt fördelad mellan de latinamerikanska länderna. De två klart största aktiemarknaderna är Sao Paulo och Mexico City, men medan MSCI Brazil har klättrat 18 procent per år de senaste fem åren så har MSCI Mexico bara segat sig upp 5 procent per år.
Delvis kan förklaringen vara att Mexiko är mer beroende av grannen i norr och finanskrisen i USA har därmed slagit hårdare. Men lika viktigt är nog att Brasiliens ekonomi dragit mer nytta av stigande råvarupriser och allra viktigast för att förklara den höga avkastningen är nog att förväntningarna i början av 2004 fortfarande var låga.
Sommaren 2002 stöttades Brasiliens ekonomi av ett räddningspaket från IMF och samma höst valdes vänsterledaren Lula da Silva till president. Valutan försvagades ytterligare och hotade att göra dollarlånen orimligt dyra. Därefter vände utvecklingen långsamt till det bättre, men det var inte förrän under 2005 som aktiemarknaden i Sao Paulo på allvar lämnade den dystra period som började sommaren 1997.
För höga förhoppningar
Även på listan av vinnare under första kvartalet 2009 finns Latinamerikafonderna högt upp. Åter igen har Brasilien klarat sig bättre än Mexiko. Detta visar att förhoppningarna om en ljus framtid för Sao Paulo-börsen fortfarande är starka. Råvarupriserna har delvis hämtat sig efter förra årets ras och till exempel kopparpriset ser ut att ha passerat en botten.
Personligen tror jag dock att det behövs en längre period av omställning och nytänkande innan nästa högkonjunktur i Latinamerika tar fart. För ett år sedan var många fortfarande optimister och trodde på ”frikoppling” för länder med stor råvaruexport. Men höstens finanskris visade att beroende tvärtom är stort. Fast förhoppningarna om en snabb vändning lever alltså ännu och fortfarande står rimligen många projekt och investeringar som lockades fram av råvaruboomen på skakiga ben. IT-bubblan visade att det tog över ett år från toppen innan den stora mängden misslyckanden blev offentliga. Och nedgången från toppen 1997 varade i över fem år.
Nu är det bara gått tio månader sedan raset började. Så jag tvivlar på att omvärderingen till en realistisk nivå redan är klar. Historiskt sett är det osannolikt att det skulle gå så extremt mycket snabbare den här gången – förhoppningarna är rimligen i många fall fortfarande för höga. Har jag rätt, så är det ingen brådska att investera i Latinamerikafonder.
