Ännu svagare än svenska kronan var pundet och norska kronan. Och samtidigt var Oslobörsen bland de allra svagaste i Europa förra året.
Fast det är svårt att säga hur orsakssambandet ser ut. Kanske var
det ökat intresse att flytta pengar till de två största börserna i New York och Tokyo som gav ett flöde av kapital som drev upp dollar och yen. Kanske var det helt andra typer av transaktioner som drev upp dollar och yen, så att uppvärderingen av USA- och Japanfonder istället var en bieffekt.
Även under inledningen av 2009 har valutamarknaden visat sin makt. Svenska kronan har försvagats ytterligare, i sällskap av euro och schwiezerfranc. Valutor västerut – både norska kronor, pund, dollar och yen – har stärkts ytterligare. Och börserna i Oslo och London har samtidigt klarat sig bättre än snittet i resten av Europa (återigen, när alla räknas om i samma valuta).
30% risk att euron spricker
En rimlig förklaring till ökad skepsis mot placeringar i Europa är rädsla att några länder ska byta tillbaka från euron till en egen valuta. Bakgrunden är att några länder haft betydligt högre inflation än i resten av euro-området, så när det nu blir sämre tider skulle de behöva devalvera för att få igång sin ekonomi.
10-åriga statsobligationer i euro utgivna av Grekland ger just nu över 2 %-enheter högre ränta per år än motsvarande obligationer utgivna av tyska staten, enligt Financial Times. Det betyder att den som vågar lita på Grekland får en extra avkastning under tio år på totalt över 25 procent (med ränta på ränta). Även 10-åriga statsobligationer från Irland ger över 1,5 procentenhet extra betalt, medan spanska 10-åringar ger 0,8 procentenheter extra per år.
Intrade har ett kontrakt som de senaste månaderna har visat att sannolikheten för att något land upphör att använda euro de närmaste två åren pendlar kring 30 procent. Dessutom har S&P meddelat att både Grekland, Irland och Spanien nu granskas för att eventuellt få sänkta kreditbetyg.
Fördel för svenska företag
Helt klart är att Sverige tjänar på att den svenska kronan har försvagats kraftigt det senaste halvåret. För precis som efter kronans fall 1992 får svenska exportföretag nu en fördel när deras försäljning utomlands ger mer betalt, samtidigt som all verksamhet i Sverige gynnas av att import från utlandet har blivit dyrare.
Fast samtidigt som en svagare krona generellt gynnar svenska företag så är det förstås en nackdel för svenska löntagare. Motsvarigheten till den lägre kostnaden för företagen är att det blir dyrare att åka på semester utomlands och att köpa importerade varor.
Dåliga nyheter under våren
Det värsta börsåret de senaste hundra åren har knappt passerat, men för två veckor sedan började ytterligare en nedgång. Europafonderna har backat 5 procent den senaste veckan och återigen tillhör Stockholmsbörsen förlorarna. Många rapporter för fjärde kvartalet som kommit från europeiska börsföretag visar att fjärde kvartalet var ännu sämre än befarat och särskilt bankaktier har rasat ytterligare.
Orsaken till fortsatt börsnedgång är nog ofta att de professionella placerarna inser att det kommer en massiv våg av dåliga nyheter under våren, vilket gör det osannolikt att aktiekurserna ska orka gå i motsatt riktning. Om det har rätt så är det bättre att sälja nu och räkna med att köpa tillbaka aktierna på en lägre nivå.
För vanliga fondsparare är det dock svårt att pricka de kortsiktiga svängningarna rätt. Som så många gånger förr tycker jag att det är bättre att bestämma sig för om aktiekurserna fundamentalt sett är låga eller höga. Långsiktiga sparare som tror att det kommer en ny högkonjunktur inom ett par år kommer att få en bra avkastning från aktier om det visar sig att de har rätt. Personligen hör jag till optimisterna.
