Sedan en botten i juli 2007 har den japanska yenen stärkts med över 15 procent mot USA-dollarn och med 5 procent mot kronor och euro. En stor del av förstärkningen har inträffat samtidigt som aktiemarknaderna rasat, vilket brukar förklaras med att en del av det globala risktagandet har skett med lån i yen (vilket betyder att yenen stärks när spekulanter säljer aktier och be
talar tillbaka sina yenlån). Men yenen har inte stärkts tillräckligt för att kompensera börsnedgången i Tokyo.
Minskat hopp om reformer
I bakgrunden finns grusade förhoppningar om att Japans regering ska lyckas genomdriva de ekonomiska reformer som landets ekonomi behöver för att nå högre tillväxt. Enligt The Economist behövs bland annat minskade hinder för utländska investerare, friare konkurrens från utlandet, minskade subventioner till jordbruk och många andra branscher, flexiblare arbetsmarknad, privatiseringar, balans i statsfinanserna och hårdare regler för livbolag.
Under perioden 2001-2006 när Junichiro Koizumi var premiärminister och utlovade en rad reformer steg förhoppningarna att Japan långsamt var på väg att reformeras och bli mer likt andra industriländer. Störst var optimismen under hösten 2005 då Tokyobörsen steg mycket kraftigt. Men både våren 2006 och våren 2007 har pessimismen ökat kraftigt.
Koizumi efterträdare som premiärminister, 53-årige Shinzo Abe, utlovade fortsatta reformer men blev en kortlivad besvikelse som både svek förhoppningarna om ekonomiska reformer och dessutom misslyckades med att hantera en rad skandaler, vilket ledde till att regeringspartiet LDP förlorade valet till överhuset i juli 2007. I september avgick Abe, två dagar efter att ha levererat höstens regeringsförklaring. Hans efterträdare, 71-åringen Yasuo Fukuda, har ytterligare minskat hoppet om ekonomiska reformer genom att flytta beslutsfattandet till en liten grupp gamla pampar inom LDP.
Svårt hitta gnista för nytändning
Till detta kommer att privata konsumtionen och byggbranschen i Japan drabbats av motgångar, som gör att det är svårt att tro på en positiv överraskning den närmaste tiden. BNP växte visserligen kraftigt under fjärde kvartalet, men exporten minskade. Förhoppningarna för ett par år sedan att Japan äntligen var på väg in i en långvarig högkonjunktur, efter över tio år med upprepade besvikelser, ser ut att ha varit överdrivna.
Det är svårt att se vad som under det närmaste året skulle kunna ge en tändande gnista för en uppvärdering som liknar den som skedde hösten 2005. Enligt den senaste statistik jag sett har utländska investerare nettosålt, rimligen på grund av ökad oro att försvagningar i USA ska smitta av sig på Japan. Inhemska investerare påverkas dessutom psykologiskt av den låsta politiska utvecklingen och svag inhemsk konsumtion. Och jag lyckas inte komma på någon annan trolig gnista för nytändning. Min slutsats är att sannolikheten att Japanfonderna ska överraska positivt har minskat kraftigt.
