Den historiska bakgrunden är intressant. Det var först i juni 2007 som MSCI Asia Index nådde över toppen i december 1993 (räknat i dollar). Det tog alltså 14 år att nå tillbaka, efter den tio år långa nedgång som följde Asienbubblan 1993.
Men den extremt branta återhämtning som började i mars 2003 fortsatte 2007 med god fart ytterligare fyra månader och i slutet på oktober nåddes ett nytt ”a
ll-time-high”. Därefter har MSCI Asia som mest backat 27 procent (på morgonen 22 januari, innan Fed i USA offentliggjorde en ”emergency” räntesänkning) och när detta skrivs har Asienfonderna i snitt backat 18 procent på tre månader.
Ett märkligt mönster
Optimisterna kring Asien och särskilt Kina har de senaste 2-3 åren argumenterat för att den höga tillväxten de senaste åren i dessa länder gjort dem så ekonomiskt starka att de kommer att ”frikopplas” från utvecklingen i USA och Europa. Hotet att USA är på väg ned i en djup recession har därmed setts som ett argument för att istället investera i Asien.
En kurva med börsutvecklingen i Asien det senaste året visar ett märkligt mönster, där frikoppling från omvärlden har blandats med starkt beroende. Först kom det lilla börsraset i Kina i slutet på februari som drog med sig resten av världen och visade ett omvänt beroende. Sedan följde en brant uppvärdering fram till slutet på juli, dramatiskt mycket bättre än USA-börserna.
Men när kreditkrisen i USA förvärrades i augusti, då drogs först Asien med brant nedåt och reagerade sedan kraftigt positivt på Feds första räntesänkning. Beroendet av USA verkade ha återvänt. Fast i september och oktober följde en ny frikoppling, då Asienfonderna på bara drygt en månad steg ytterligare 20 procent, medan börserna i USA och Europa aldrig nådde tillbaka till toppen i juli utan vände nedåt igen. Frikoppling igen alltså?
Slutligen så de senaste tre månaderna, då utvecklingen i Asien har varit sämre än världsindex. Hur är det rimligt att tolka detta?
Ännu frikopplade…
Min tolkning är att väldigt många investerare under 2007 valde att tro på teorin om ”frikoppling” och därför ville flytta mer av sitt sparande till Asien. Det gav både under våren och under hösten två perioder då aktier i Asien inte bara frikopplades från USA och Europa utan dessutom steg mycket kraftigt.
Dåliga nyheter har därefter två gånger orsakat börsras, både i augusti och de senaste tre månaderna, men varje gång strax efter en lika stark uppgång. Resultatet är att Asienfonderna fortfarande har stigit kraftigt jämfört med för ett år sedan, plus 11 procent. Snittavkastning för globalfonder är samtidigt minus 10 procent och Sverigefonderna har i snitt backat hela 17 procent det senaste året.
Effekten av de tvära kasten i börsutvecklingen det senaste året är alltså att frikopplingen finna kvar. Asienfonderna har stigit rejält det senaste året, medan både Europafonder, Japanfonder, Sverigefonder och USA-fonder har backat kraftigt.
… men inte vinnare
Däremot har Asienfonderna inte lyckats fortsätta stiga som förut – men uppvärderingen 2007 var förstås en tillfällig effekt av tron på frikoppling. När väl Asienbörserna har värderats upp baserat på denna teori, så ger frikopplingen i sig inte längre något rimlig anledning att aktiekurserna ska fortsätta stiga mycket brant – för även om det stämmer att vinsterna hos företag i Asien inte kommer att påverkas negativt av en recession i USA, så vore det orimligt att tro att sämre tider i resten av världen skulle vara en fördel.
Själv är jag dessutom mycket skeptisk till de senaste tre årens uppvärdering, där både Indienfonder och Kinafonder stigit mer än 100 procent (trots raset under januari). Även i januari 2005 var alla de positiva nyheterna om hög tillväxt och en global högkonjunktur kända. Om värderingen då var rimlig, så har jag svårt att acceptera att aktiekurserna i snitt är mer än de dubbla i dag, när framtiden globalt ser sämre ut. Och de som anser att värderingen i dag är rimlig eller till och med låg – vad är deras förklaring till att aktier i Indien och Kina kostade mindre än hälften för tre år sedan? Om svaret är att placerarna siktade för lågt för 3 år sedan, så kan de sikt lika fel i dag – men den här gången för högt.
