Detta verkar nog som ett konstigt påstående för svenska aktiesparare. På Stockholmsbörsen har varje nedgång varit ett bra köptillfälle de senaste 25 åren, snart har börsuppgången fortsatt. Och svensk statistik har använts av både försäkringsbolag och banker för att övertyga fondsparare att investera allt i aktiefonder, ofta så snart spartiden är längre än 5 år.
Japanska aktier steg brant och nådde en topp hösten 1989. Nästan 18 år sen
are befinner sig börsindex Nikkei 225 under hälften av nivån vid toppen. Men här i Sverige framställs detta ofta som ”undantaget som bekräftar regeln”. The Economist påpekar att Japan inte är ett extremfall, historiskt finns andra länder som haft betydligt sämre utveckling.
Backa drygt 100 år och föreställ dig att en placerare baserat på det som då var känt om ekonomisk styrka och naturtillgångar hade valt mellan Kina, Ryssland, Tyskland och USA. Vilket land skulle bli vinnare under 1900-talet? I två av fyra försvann aktiemarknaden helt på grund av revolutioner och i Tyskland förstördes ekonomin av hyperinflation och förluster i två världskrig.
Bara 4 av 16
En undersökning av Elroy Dimson, Paul Marsh och Mike Staunton vid London Business School har jämfört utvecklingen på 16 aktiemarknader som existerade oavbrutet under hela 1900-talet (då ingår alltså inte Kina och Ryssland). Bara fyra av dessa länder har inte upplevt 20-årsperioder med negativ real avkastning från aktier (alltså värdet inklusive utdelningar, men justerat för inflation).
På aktiemarknaderna i Frankrike, Japan, Spanien och Tyskland har investerare fått vänta mellan 50 och 60 år på att få en positiv avkastning. Värst är Belgien och Italien, som från en topp för aktiemarknaden i början av seklet haft en väntetid på 70 år innan aktier gav en positiv real avkastning. Även Sverige hade en lång period med dålig avkastning från aktier som startade år 1918, även om den svenska reala avkastningen inte var negativ lika länge (se ”62 dåliga år från aktier”, länk ovan till höger).
En stor del av uppgången för svenska aktier de senaste 25 åren beror på att börsföretagens vinster värderas högre än tidigare. I början på 80-talet var det normalt att aktier kostade mindre än tio gånger förra årets vinst (historiskt P/E-tal under 10). Numera ligger aktiekurserna i förhållande till vinsterna ofta mer än dubbelt högt. Denna uppvärdering beror rimligen främst på lägre inflation och global riskspridning, men det är förändringar som nu är historia.
Vinstrekord
Dessutom påpekar The Economist att börsföretagens vinster nu ligger på den högsta nivån på 40 år, mätt som andel av BNP. Skulle börsföretagens snittvinster återvända ned till det historiska genomsnittet, så blir det svårt för aktieplacerare att motivera dagens aktiekurser.
Att tro på fondsäljarnas löften att aktieplaceringar alltid är bättre än räntesparande på lång sikt kan alltså blir dyrt. Dessutom kan denna tro paradoxalt nog öka risken att tron visar sig felaktig - för ju starkare tro på aktier, ju högre hinner aktiekurserna stiga innan säljtrycket blir för stort. Både den extrema uppgången på Tokyobörsen på slutet av 1980-talet och amerikanska Nasdaq på slutet av 1990-talet är varnande exempel. Nästa ”bubbla” av denna typ kan bli Kinafonder eller fonder som investerar i alternativa energikällor.
