Räntesänkningarna av den amerikanska centralbanken Federal Reserve, 17 augusti och 18 september, verkar ha bidragit till både stigande aktiekurser och svagare dollar. Det
är logiskt eftersom lägre USA-räntor gör aktier mer attraktiva, men samtidigt minskar intresset att äga dollar.
Men under ytan finns även andra avvikelser, till exempel att aktier i de största amerikanska börsbolagen har utvecklats bäst, samt att börsindex för de stora tillväxtländerna Kina och Indien har utvecklats betydligt bättre än andra marknader. Den gemensamma lockelsen med stora USA-bolag är rimligen att de ofta är multinationella och får en stor del av sina intäkter på tillväxtmarknader som Indien och Kina.
Morningstar har gjort en sammanställning som visar att både Intel, Coca-Cola och ExxonMobil får mer än två tredjedelar av sina intäkter utanför USA. Och även så typiskt amerikanska företag som McDonalds, Altria (tobaksbolag som tidigare hette Philip Morris), och Caterpillar har mer än hälften av sin försäljning utomlands. Dessa multinationella bjässar kan tjäna minst lika mycket på tillväxten i Kina och Indien som inhemska konkurrenter. Dessutom tjänar de stort på en svagare dollar, eftersom deras utländska intäkter blir mer värda på hemmaplan.
Ändå är värderingen av amerikanska storbolag klart lägre än i andra delar av världen. En stor del av internationella investeringar går till Indien och Kina. Efter de senaste veckornas återhämtning har MSCI börsindex för dessa länder nått nya rekord. Indienfonder och Kinafonder har i snitt stigit 12 procent räknat i kronor på bara en månad. Det betyder att värderingen mätt som genomsnittligt P/E-tal (aktiekurser delat med dagens vinster) åter stigit kraftigt. Genomsnittligt P/E för de börsbolag som ingår i MSCI India är enligt Financial Times 22,9 och snitt-P/E för Kina är hela 48,8. Det är tre gånger högre än genomsnittet för de storbolagsaktier som ingår i MSCI World.
Optimister struntar i marknadsledare
En möjlig tolkning är att världens aktieplacerare är mycket mer optimistiska över möjligheterna för inhemska företag i Indien och Kina, än de är för multinationella företag i samma länder. Men jag tror att en mer korrekt förklaring är att en stor del av de pengar som det senaste året har strömmat in på aktiemarknaden i Indien och Kina inte alls bryr sig om värdering och alternativ. En spekulationsbubbla har börjat växa, underblåst av de senaste årens höga tillväxt, och för många räcker uppgången som argument. Många spekulanter struntar i P/E-tal och alternativ bland multinationella företag.
Mitt tips är att gå mot strömmen. På andra halvan av 1990-talet var det istället de största amerikanska multinationella företagen som lockade mest. Argumenten var då ofta att det är en unik fördel att vara marknadsledare och att globaliseringen främst skulle gynna multinationella företag som kan dra nytta av sina resurser globalt. Sedan kom 2000-talets inledning, då istället aktier i småbolag och på tillväxtmarknader utvecklades bäst flera år i rad. Men under det senaste året har synts tydliga tecken på ett nytt trendbrott, det är åter aktier i världsledande storbolag som lockar. En avgörande förklaring är nog att de största USA-bolag historiskt har haft en betydligt mer stabil vinstutveckling.
Risk för vinstnedgång
Bakgrunden är att en global högkonjunktur nu har pågått över fyra år, den bästa tillväxtperioden sedan åren kring 1970. Försvagningen av USA-konjunkturen det senaste året tillsammans med räntehöjningar i till exempel Kina talar för en allmän dämpning. Då borde egentligen aktier värderas med lägre P/E-tal än tidigare, eftersom risken har ökat för minskade vinster hos börsföretagen. Men P/E-talen för MSCI världsindex har legat ovanligt stabilt de senaste tre åren, vilket visar att aktiemarknaden inte alls räknar med fallande börsvinster.
Jag tycker att detta verkar alltför optimistiskt. USA står för en tredjedel av all konsumtion i världsekonomin och rimligen är risken mycket stor att fallande bostadspriser och stramare kreditgivning betyder att den privata konsumtionen i USA kommer att minska framöver. Det slår mot exportföretag världen över och deras vinster påverkas förstås kraftigt av minskad försäljning. Och faller vinsterna måste aktiekurserna backa lika mycket, annars stiger P/E-talen. Mer realistiskt hade varit om P/E-talen minskar mot slutet av en högkonjunktur, så att hänsyn tas till framtida vinstnedgång.
