Östeuropafonder placerar i ett stort antal länder med vitt skilda förutsättningar. Ryssland har länge dominerat fondbolagens investeringar, med en ekonomi baserad på olja och andra råvaror. Men de nya EU-länderna har helt andra förutsättningar och även i Turkiet och på Balkan är riskerna mer politiska än ekonomiska.
Under de senaste årens heta jakt på högriskplaceringar så har de nya aktiemarknaderna i länder som Ukraina och Serbien värderats upp snabbast. Även hittills under år 2007 är Balkan och Turkiet vinnare. Men när de globala aktiemarknaderna darrar till, som i månadsskiftet februari/mars och under första halvan av augusti, så verkar placerarna snarare sortera länderna efter grundläggande ekonomiska fakta.
Bland de fem länder i Östeuropa som har MSCI landindex är Ungern och Turkiet förlorare under augusti med nedgångar räknat i dollar på över 12 procent fram till 28 augusti. Ändå är dessa två landindex fortfarande vinnare sett över det senaste året.
Gemensamt för Ungern och Turkiet är att ländernas import är större än exporten (underskott i bytesbalansen) och att statskassan har större utgifter än skatteintäkter (underskott i statsbudgeten). Under Asienkrisen 1998 visade det sig att de länder som drabbades hårdast hade denna typ av dubbla underskott, som gör att beroendet av utländska investerare är stort. Världens placerare verkar räkna med att detta kommer att upprepas.
Speglar bara delvis risken
Samtidigt har Ryssland tack vare stigande exportpriser på olja och andra råvaror fått ett enormt överskott i sin bytesbalans och en mycket stor valutareserv. Även om statens utgifter har ökat brant så finns även där ett överskott, som ger viss marginal om oljepriserna skulle sjunka och efterfrågan på råvaror minska. Ända har MSCI Russia Index inte alls följt med uppåt det senaste året, och även om nedgången under augusti bara är 6 procent så räcker det inte för att kompensera. Ryssland har faktiskt haft sämst utveckling av alla 28 länder ingår i MSCI Emerging Markets Index sedan augusti förra året. En förklaring kan vara att Rysslandsfonderna blev extrema vinnare redan år 2005 och att därefter andra aktiemarknader har kommit ikapp.
Men ändå verkar det finnas en snedfördelning mellan placerarnas riskbedömning under uppgång och nedgång. Försprånget som i år skapats av uppvärderingen under uppgångarna i Turkiet och på de mindre aktiemarknaderna på Balkan är betydligt större än nackdelen för dessa aktiebörser under nedgångar. Fast det är viktigt att hålla i minnet att under börsraset i maj 2006 var nedgången allra störst här. Men ändå finns ett tydligt mönster att ekonomisk styrka bara delvis speglar risken vid börsras.
En möjlig tolkning är att så länge börsnedgångarna är relativt små (mindre än 20 procent) så har majoriteten investerare inte givit upp hoppet. Och en liten aktiemarknad är lättare att stötta, vilket betyder att små aktiemarknader får bättre stöd av individuella fyndköp. Men under större globala börsras ger majoriteten upp hoppet om en snabb vändning och då blir säljtrycket störst på de aktiemarknader där de grundläggande ekonomiska nyckeltalen är svagast. Sedan finns förstås även risken för lokala kriser, både politiskt och ekonomiskt, som kan slå hårt mot aktiemarknaden i alla länder.
