Från Brasilien fortsätter nyheterna att vara i huvudsak goda. Den 29 oktober förra året omvaldes Brasiliens president Luiz Inácio Lula da Silva med hela 61 procent av rösterna och därefter har hans popularitet fortsatt att klättra. Ur ett strikt ekonomiskt perspektiv kan det vara svårt att förstå, eftersom BNP-tillväxten bara har varit 2,6 procent i snitt under Lulas fyra första år som president, medan tillväxten i resten av världen samt
idigt varit 4,8 procent i snitt.
Segern beror främst på att Lula har prioriterat Brasiliens fattiga genom bland annat höjda minimilöner, bättre statliga pensioner och skolreformer. Ekonomerna har klagat på höga skatter, låga investeringar, korruption och annan brottslighet. Men nationalekonomiskt finns även stora förbättringar: inflationen fallit kraftigt, valutan stärkts och handelsöverskottet med omvärlden vuxit kraftigt.
En lång historia av återkommande kriser med extrem inflation gör att centralbanken trots flera sänkningar det senaste året håller en styrränta över 12 procent, samtidigt som inflationen är nere i 3 procent. Det ger förstås en kraftig broms på ekonomin och samtidigt stort utrymme för framtida stimulans.
Enligt Morgan Stanley kommer tillväxten i Brasilien att öka kraftigt, av två skäl. För det första har beräkningen av BNP nyligen ändrats för att bättre spegla verkligheten, vilket betyder att industrin tappar i betydelse och servicesektorn får större andel. Och det är den privata konsumtionen av olika typer av tjänster som ökar snabbast. För det andra visar annan statistik, till exempel elkonsumtion och löneökningar, att den brasilianska ekonomin lagt i en högre växel.
Inbromsning i Mexiko
Samtidigt saktar den andra bjässen i regionen in. Mexico har tidigare varit vinnare på grund av närheten till USA. Men den amerikanska ekonomin har saktat in det senaste året och de senaste månaderna har det blivit tydligare att importen till USA bromsat in. Dessutom har oljepriserna slutat stiga och de extra statsutgifterna i samband med förra årets val i Mexiko upphört.
Aktiemarknaderna verkar dock inte skilja på Brasilien och Mexiko ännu, kanske för att många investerare ser Latinamerika som en enhet. Dessutom är det möjligt att den tidigare värderingen redan tagit hänsyn till skillnader i förutsättningar. Hela regionen har värderats upp mycket kraftigt de senaste tre åren, efter att aktiemarknaden tidigare växlat mellan snabba uppgångar (1997, 1999, 2001, 2003) och branta ras (1998, 2000, 2002).
Personligen tycker jag att det är mycket lättare att förstå att Brasilien omvärderats, för där fanns i samband med Argentinakrisen en rädsla att landet inte skulle klara sin stora utlandsskuld. Mexiko har tack vare oljetillgångar och närheten till USA länge haft en mycket starkare och stabilare ekonomi. Aktiemarknaden har efter fyra år i rad med brant börsuppgång optimistiska förväntningar på båda, men det verkar lättare för Brasilien att överraska positivt.
