Under andra kvartalet fram till den 8 juni har MSCI Japan börsindex backat 14 procent i yen och 11 procent i dollar. MSCI Sweden har samtidigt backat 17 procent i kronor och 12 procent i dollar. De allra flesta etablerade aktiemarknader har klarat den globala vinsthemtagningen bättre, världsindex i dollar har ”bara” backat 4 procent under samma period.
Om man mäter sedan årsskiftet så är dock Japanfonderna bland förlorarna hittills i år, men bakgrunden är att uppgången i Tokyo var extremt brant under hösten 2005, men ett snitt på 34 procent uppgång räknat i kronor på bara 6 månader. Kanske tog aktiemarknaden ut lite för mycket av de goda nyheterna i förskott.
Likheter
Det finns även flera andra likheter mellan Sverige och Japan. En likhet är ovanligt hög politisk risk just nu: Sverige har riksdagsval i september och regeringspartiet LDP i Japan ska samtidigt välja en ny premiärminister efter Junichiro Koizumi. En annan likhet är att respektive centralbank haft en lägre styrränta än i resten av Europa och USA, men nu är på väg att höja. En tredje likhet är att den ekonomiska statistiken visar en ovanligt bra utveckling, med ökad sysselsättning och stigande BNP. En fjärde likhet är att börsuppgången under året fram till april var ovanligt brant, vilket gör att fler lockas till vinsthemtagning.
Skillnader
Skillnader finns dock också. Den avgörande är att Japan haft en mycket lång period med svag inhemsk tillväxt och dålig genomsnittlig lönsamhet bland börsföretagen. Deflationen har varit ihärdig och nästan oavbrutet sedan 1999 har centralbanken hållit styrräntan på 0 procent för att försöka locka japanerna att spendera mer och därmed få fart på ekonomin. Den inhemska ekonomin i Japan är dessutom mer avskärmad från omvärlden, samtidigt som den konkurrensutsatta industrin ligger geografiskt närmare tillväxtländer som Kina, Sydkorea och Taiwan.
Uppenbart är att många aktiespekulanter är nervösa, både i Stockholm och i Tokyo. Utlänningar står dessutom i båda fallen för en ovanligt stor del av omsättningen, vilket kan vara en bidragande orsak eftersom placerare normalt är mer långsiktiga på sin hemmamarknad. Så länge en aktiemarknad varje vecka upplever dagar som i går, då Tokyo föll 3 procent och Stockholm över 4 procent trots att det inte kom några nyheter av betydelse, så är det knappast ett bra köptillfälle. ”Försök inte fånga en fallande kniv” är ett klokt ordspråk. Och trots den senaste månadens branta nedgång så befinner sig både Japanfonder och Sverigefonder på samma nivå som i november och i snitt 20 procent högre än för ett år sedan.
Mer överdriven nedgång i Tokyo
Ändå tycker jag att börsnedgången i Tokyo är mer överdriven. Till skillnad från USA och Europa, så har den japanska ekonomin upplevt flera avgörande positiva nyheter det senaste året: tydligt högre tillväxt, starkare framtidstro, det reformvänliga underhusvalet i september förra året, samt tydliga tecken att deflationen är besegrad.
Det spelar egentligen inte så stor roll om Bank of Japan börjar höja sin styrränta från 0 procent redan nu i juni eller om den första höjningen dröjer till senare i år. Avgörande är att Japans ekonomi fortsätter att visa tydliga tecken på att tillfriskna, efter en 15 år lång ekonomisk kris.
Därmed tycker jag fortfarande att det finns betydligt större potential till en bra börsutveckling det närmaste året i Tokyo än i Stockholm. Jag håller alltså fast vid den positiva långsiktiga analys som jag gjorde för ett halvår sedan (se ”Dubbel andel Japan i PPM-portföljerna”), även om jag sänkte andelen i den senaste uppdateringen i mars (”USA och Enter Trend i PPM-portföljerna”, länkar ovan till höger).
Inte på kort sikt
Men det betyder inte att jag spår uppgång på kort sikt, för den nervösa stämningen kan fortsätta tills Bank of Japan och LDP har givit besked, men under andra halvåret tycker jag att det verkar rimligt att Tokyo klarar sig bättre än Stockholm.
