Men det är stor skillnad på olika typer av Asienfonder, vilket blir extra tydligt om man granskar avkastningen hos olika typer av landfonder. De fonder som placerar enbart i Sydkorea eller Taiwan har i snitt backat 3 procent hittills i år. Vinnare är fonder som enbart placerar i Kina eller Indien, de har i snitt klättrat 15 procent under första kvartalet.
Störst folkmängd,
högst avkastning
Tendensen att de länder som har störst folkmängd haft bäst börsutveckling finns även bland övriga ”emerging markets”. Jämför man investeringar i Latinamerika så är Brasilienfonderna vinnare och i kategorin Östeuropa är Rysslandsfonderna vinnare.
Gemensamt för dessa fyra folkrika länder är att de får en fjärdedel vardera av de pengar som BRIC-fonder investerar (Brazil, Russia, India, China). Dessutom har fondbolagen i Europa de senaste åren startat många landfonder inriktade på just dessa länder. Efter branta värdeökningar under år 2005 har fler fondsparare blivit intresserade och efterfrågan på BRIC-aktier har ökat. Efterfrågan späds på av att inhemska investerare vill ta del av börsuppgången och av att professionella förvaltare deltar i spelet.
Utbudet av aktier är samtidigt begränsat. Dels är bara en liten del av den totala ekonomin i BRIC-länderna ägd av börsnoterade företag, dels är antingen staten eller någon inhemsk ägarfamilj ofta huvudägare i de börsbolag som finns. Huvudägare brukar sällan sälja enbart därför att aktiekursen stiger, eftersom innehaven behövs för att behålla makten.
BRIC-aktier högt värderade
Och ju fler människor som spekulerar i ett fåtal aktier, ju högre tenderar aktiekurserna att stiga. Vi svenskar har främst upplevt detta när det gäller Ryssland (se ”Rysslandsfonder säljs som pyramidspel”), men samma kombination av bristande kunskap hos investerarna och överdriven optimism om framtiden verkar finnas även när det gäller Brasilien, Indien och Kina.
Jag har läst flera analyser den senaste månaden som varnar för att aktier i dessa länder är för högt värderade. Hög värdering betyder att avkastningen på lång sikt troligen blir lägre än i fonder som investerar i andra mindre tillväxtländer.
Till exempel varnar The Economist i sin senaste marknadskommentar ”Buttonwood” (länk ovan till höger) för Indien och Kina – istället rekommenderas främst Sydkorea och Thailand. Många professionella investerare hänger ändå med i spekulationen i aktier från BRIC-länderna, eftersom de räknar med att kunna hoppa av snabbare än amatörerna. Och jag håller med om att det är troligt att det i första hand är småsparare som kommer att bli sittande med ”Svarte Petter” nästa gång det kommer ett stort ras på tillväxtmarknaderna. Småsparare är nämligen ofta dåliga på att sälja med förlust, så många som köper nära toppen kommer att följa med förbi nästa botten (precis som småsparare gjorde med IT-fonderna).
Välj breda fonder
Jag håller därför fast vid min rekommendation att vanliga småsparare (som inte följer utvecklingen dagligen) i första hand ska välja breda fonder, som ger förvaltaren frihet att flytta pengarna mellan många länder. Det betyder breda Asienfonder om du vill placera en större del av dina sparpengar i Asien, samt breda tillväxtmarknadsfonder om du tror på aktier i börsföretag som är noterade i länder med hög tillväxt (mer om detta i ”Högriskfondernas förbannelse består”, länk ovan till höger).
