Februari är fjärde månaden i rad med uppgång och totalt har den nuvarande trenden uppåt pågått i 35 månader. Affärsvärldens generalindex backade visserligen 10 procent under fyra månader från mitten av april till mitten av augusti 2004. Men enligt den amerikanska regeln ska en börsnedgång vara minst 20 procent från föregående topp för att en ”bull market” ska vara bruten, så alltså har den nuvarande trenden uppåt ännu inte ens varit i närheten av att brytas.
>
Lägre avkastningskravUnder det senaste året har normala Sverigefonder givit en avkastning på 34 procent i genomsnitt och småbolagsfonder som investerar på Stockholmsbörsen har i snitt klättrat 48 procent. Orsaken är bara delvis högre företagsvinster, för en vinstuppgång var redan väntad. Istället är det ”flöden” av pengar, understödda av fortsatt låga räntor, som bjuder upp aktiekurserna. Nya investerare betalar mer i dag och accepterar därmed lägre framtida avkastning – en spartid på 20 år och en sänkning av avkastningskravet med en procentenhet per år, det ger grovt räknat ett omedelbart börslyft på 20 procent.
Förr sa börsexperter ofta att man kunde räkna med en snittavkastning från börsen på 10 procent per år. Numera säger rådgivare ofta 7 eller till och med 6 procent. Fortsätter börsuppgången så sjunker den förväntade framtida avkastningen till 5 procent.
Där emellan ligger ofta även fondbolagens prognoser för det närmaste året. När Morningstar senaste frågade fondbolagen i Europa var det 71 procent som svarade att världsindex skulle stiga mellan 5 och 10 procent det kommande året (se ”Övervikt oljeaktier”, länk ovan till höger). Ändå visar historien att dessa prognoser nästan alltid blir fel.
Aldrig ett ”normalt” börsår
Särskilt tydligt är detta här hemma, de senaste tio åren (1996 till 2005) har Affärsvärldens generalindex aldrig stigit mellan 5 och 10 procent under ett kalenderår – istället är serien 38, 25, 11, 66, minus 12, minus 17, minus 37, 30, 17 och 33 procent. Det geometriska snittet (med ränta på ränta) är 11 procent. Sju år med rejäl uppgång och tre med börsras.
I ett längre historiskt perspektiv har börsutvecklingen tidigare under långa perioder varit lugnare, med fler ”normala” år. Ökade svängningar beror delvis på att det numera är större andel ”dumma pengar” som satsas, av investerare utan kunskap om vare sig aktievärdering eller de företag pengarna hamnar i – delvis på att fler mellanhänder numera tjänar pengar även på att skapa svängningar (sprid ett negativt rykte, köp, sprid ett positivt rykte, sälj, osv).
En expert som vill ha chans att spå rätt om Stockholmsbörsen borde alltså antingen ta i med en rejäl uppgång, eller också spå ras. Men de flesta vågar inte ”sticka ut”, för de har mer att förlora om de träffar helt galet, än de tjänar på att pricka rätt.
Börsras 2006
Jag väljer ändå att fortsätta sticka ut. Februari 2004 skrev jag ”Bra januari ökar risken för svacka” och efter uppgången hösten 2004 skrev jag ”Börskrasch trolig 2005” (länkar ovan till höger). Men stigande dollar och fortsatta inflöden drev förra året aktiekurserna vidare uppåt, så jag varnade i onödan. Fast effekten av att börstrenden fortsatt uppåt är samtidigt att mina argument har blivit starkare – när den globala högkonjunkturen har bromsat in och börsföretagens vinster faller, då kommer dagens aktiekurser att vara alldeles för höga. Och inbromsningen pågår, se ”Lågkonjunkturen i USA har börjat”. Mars och april brukar vara månader då börstrenderna vänder.
Med ”börsras” menar jag att Affärsvärldens generalindex backar minst 20 procent från toppen nu i slutet på februari. Fast 20 procent ned räcker inte ens för att sudda ut förra årets uppgång. För att sudda ut hälften av börsuppgången de senaste tre åren krävs en indexnedgång på 30 procent. Men ärligt talat är det omöjligt att spå exakt hur stor rädslan att förlora pengar sänker aktiekurserna under ett börsras – precis som det är omöjligt att spå exakt hur länge girigheten driver den nuvarande trenden uppåt.
NYCKELORD
