Höga oljepriser problem för Asien
En viktig förklaring till skillnaderna är rimligen att oljepriserna har fortsatt att stiga kraftigt. Den av svenska media hårdbevakade orkanen Ka
trina tvingade i helgen befolkningen i New Orleans att utrymma staden och stoppade produktionen både på oljeplattformar i Mexikanska Golfen och på raffinaderier längs USA:s sydkust. Oljepriserna tog ett nytt skutt uppåt och nådde tillfälligt över 70 dollar per fat.
Höga oljepriser är nämligen ett särskilt stort problem för länderna i Asien, eftersom de har en större konsumtion av olja i förhållande till sin produktion än i resten av världen. Dessutom har utvecklingsländerna ökat sin användning av olja per enhet BNP, medan OECD-länderna har minskat sitt beroende av olja.
Det ökade beroendet gäller särskilt det länder som Indien, Indonesien och Kina där staten har subventionerat försäljningen av bensin och eldningsolja (tvärt om mot Sverige, här har vi ju istället hög skatt på energi). Det betyder att när importpriserna stiger så ökar kostnaderna för staten. Indien och Indonesien har redan stora budgetunderskott, så om oljepriserna fortsätter att vara höga tvingas de antingen höja skatterna eller minska subventionerna, i båda fallen åtgärder som bromsar ekonomin och kan skapa politisk oro.
Kina stod år 2004 för 8,2 procent av världens oljekonsumtion och Indien stod för 3,2 procent. Kinas energikonsumtion ökade med 15 procent både under 2003 och 2004, men under första halvåret i år har tillväxttakten minskat till 10 procent per år. Fast när ökningen kombineras med att oljepriserna har trefaldigats sedan hösten 2001, så är det uppenbart att kostnaderna för Kina och Indien har ökat dramatiskt.
Beroende av export till USA
Ytterligare en risk för många av länderna i Asien är att de är betydligt mer beroende av export till USA än de flesta länder i Östeuropa och Latinamerika (med undantag av Mexiko). Även den amerikanska ekonomin har nämligen en hög konsumtion av olja och bensin i förhållande till BNP, vilket betyder att dagens höga oljepriser kan drabba Asien även indirekt, om konsumenterna i USA drar åt svångremmen.
Ett liknande problem är amerikanska krav på revalvering av den kinesiska valutan, för att minska överskottet i Kinas handel med USA. Kina släppte under sommaren sin fasta växelkurs mot dollarn, men revalvering är hittills bara ett par procent. På sikt är det rimligen ofrånkomligt att USA måste minska underskottet i sin bytesbalans med omvärlden, vilket betyder fortsatt fallande dollarkurs och sämre konkurrenskraft för länder som Kina.
Fonderna måste dela med sig
Ett stort antal Kinafonder och Indienfonder har samtidigt lanserats i Sverige. Det finns onekligen flera starka argument för att dessa länder kommer att nå en hög tillväxt på lång sikt, men om oljepriserna tillger kvar på dagens höga nivå är det risk att de först drabbas av en oljekris som är minst lika allvarlig som de Sverige genomlevde på 1970-talet och början av 1980-talet.
Dessutom är det nästan självklart att dagens aktieägare måste dela med sig av de framtida vinsterna, eftersom både nystartade företag och nya aktieägare via nyemissioner kommer att vara med och dela på framtida börsvinster. Lägg därtill att huvudägare och företagsledningar i tillväxtländer historiskt sett ofta har skott sig på utländska aktieägares bekostnad. Läs gärna ”Låt dig inte luras av hög tillväxt” och ”Många hinder för Kinafonder” (länkar ovan till höger).
