Mest oroande är att Tyskland inte kan hoppas på ekonomisk stimulans vare sig via lägre räntor eller statsbudgeten (lägre skatter och/eller ökade bidrag). Den korta euro-räntan har legat kvar på 3,25 procent hela året, eftersom den europeiska centralbanken (ECB) fokuserar på inflationen inom hela Euroland och många av de andra elva länderna ligger över målet inflation under 2 procent. Och Tyskland har redan ett underskott i statsbudgeten som ä
r större än de 3 procent som tillåts av ”stabilitetspakten” inom EU, vilket talar för skattehöjningar eller besparingar. Pessimisterna fruktar deflation och en utveckling som i Japan.
Trösten är Storbritannien
Trösten för svenska fondsparare är att Europafonder normalt bara har ungefär 10 procent placerat i Tyskland. Största land är istället Storbritannien (som inte har bytt till euro) där ungefär en tredjedel av fondförmögenheten brukar placeras. Och Londonbörsen har backat mindre än världsindex både under första halvåret och hittills under andra halvåret. Det gör att även MSCI Europe har klarat sig bättre än världsindex i år, medan MSCI Euroland har fallit lite mer.
På lite längre sikt finns argumenten för Euroland kvar, främst lägre värderade aktier och större potential att öka tillväxten med avregleringar och ökad konkurrens, samt att öka börsföretagens värde med effektiviseringar och ökad aktieägarvänlighet, det som USA upplevt under 1990-talet. Jag fruktar att det tar ett år innan en tydlig BNP-uppgång kommer, men tror ändå att dagens låga aktiekurser gör det värt besväret att ha tålamod.
+ Köpläge efter sommarens nedgång
+ Kan efterlikna USA:s 90-tal
+ Lägre värderade aktier än i USA
– Lågkonjunktur pågår
– Budgetregler hindrar politisk stimulans
– Centralbanken inflationsfixerad
