För att kunna spå vilka fonder som blir vinnare 2019 vore det förstås perfekt att ha en tidsmaskin. Tänk att kunna läsa tidningens fondspalt ett år in i framtiden.
Måndag kväll såg jag ”Vetenskapens Värld” i SvT om forskare som försöker konstruera tidsmaskiner. Men jag blev övertygad av skeptikern Lee Smolin: ”Tiden är fundamental… det enda verkliga är det nuvarande ögonblicket. Historien finns bara som minnen… framtiden existerar inte ännu, så det finns ingen annanstans att förflytta sig till med en tidsresa.”
Ändå försöker vi människor förutse framtiden. Det klart vanligaste sättet är att försöka hitta stabila mönster i den historiska utvecklingen, som att vinter följs av sommar, eller att medellivslängden i Sverige ökar.
Fokus på relativ avkastning
Just värdeutvecklingen hos aktiefonder är dock ovanligt svår att spå. Både experter och vanliga fondsparare försöker ändå och under vissa tidsperioder har de nytta av tydliga trender, men sedan händer något oväntat som kullkastar de tidigare mönstren. Flockbeteende flyttar balansen mellan girighet och rädsla, så att aktiekurserna ändras mycket mer än de konkreta nyheterna kan förklara.
En populär lösning för att försöka öka sannolikheten att lyckas bra långsiktigt är att välja bland breda fonder och att fokusera på den relativa avkastningen, alltså att till exempel nöja sig med att försöka hitta globalfonder som utvecklas bättre än andra globalfonder. En variant då är att dra nytta av det kanske mest stabila mönstret, nämligen att fonder med låga avgifter i snitt har visat sig överträffa fonder i samma kategori med höga avgifter.
Skickliga förvaltare
En annan variant är att fokusera på att hitta ovanligt skickliga förvaltare, som genom överlägsen kunskap och/eller analysförmåga är bättre än sina konkurrenter på att spå framtiden och därför kommer att lyckas ge sina fonder högre avkastning. Huvudargumentet för att detta är en bra lösning är att skicklighet på många andra områden är en stabil egenskap och relativt lätt att upptäcka. Särskilt inom idrott är sambandet mellan historisk och framtida framgång tydligt.
Tyvärr är fondförvaltares skicklighet mycket svårare att utvärdera, vilket förstås beror på att det som avgör om de ger sin fond högre avkastning är om de lyckas bra att spå framtiden. Och det räcker att ha 60 procent rätt en månad eller ett år för att lyckas bättre än de flesta konkurrenter, vilket ger gott om utrymme för att hamna bland vinnarna enbart med hjälp av tur.
Hel konjunkturcykel
För att statistiskt sett någorlunda säkert kunna peka ut förvaltare som är skickliga krävs långa mätperioder, till exempel är det bara en chans på tusen att en förvaltare lyckas bättre än snittet tio år i rad. Men bland nästan hundra Sverigeförvaltare finns ingen med så stabil framgång. Istället försöker vissa fondexperter granska andelen framgång under fler korta perioder, till exempel genom att dela upp fem år i 60 månader. Men då ökar risken att någon annan tillfällig faktor är den bakomliggande orsaken, som en hög andel aktier i småbolag eller tillväxtföretag. Min slutsats är därför att fondsparare tyvärr måste nöja sig med tecken på skicklighet, som kan bero på tur.
Visst är det möjligt att kräva att fonden har funnit en hel konjunkturcykel, så att förvaltningen har prövats i alla ekonomiska klimat. Just nu har vi haft en lång tillväxtperiod ända sedan finanskrisen 2008 och för att få med även slutet på en cykel, med räntehöjningar och avmattning, behöver mätperioden börja 2006. Men om 12 års historik ska ingå uppstår flera problem. Det mest uppenbara är att många fonder inte har funnits så länge, bland svenskregistrerade fonder är 59 procent yngre än 12 år.
Byter ansvarig
Nästa problem är att fonder ganska ofta byter ansvarig förvaltare och därmed ibland även förvaltningsstil. De senaste åren har andelen förvaltarbyten minskat, men ungefär var tionde fond byter förvaltare varje år (se ”Bara 10% förvaltarbyten per år”, länk ovan till höger). Så om du kräver att fonden ska ha funnits mer än 12 år och aldrig bytt förvaltare under denna tid, då finns inte många kvar att granska.
Fast förvaltarbyten behöver inte vara så viktiga. Förvaltningen av breda fonder som blandfonder, globalfonder och Europafonder påverkas ofta av en stor del av organisationen. Mer specialiserade förvaltare bidrar då till helheten med sina bästa tips och organisationens aktieanalytiker bidrar ofta med aktieurvalet.
Minst 5 år
Ju mer specialiserad en fond är, desto mer beroende av individen som har ansvaret blir förvaltningen. Ett tydligt exempel är en småbolagsfond som investerar i ett enda land. Fast då tar fondspararen själv mer ansvar för inriktningen och förvaltarens valfrihet är mer begränsad.
Så när är det värt att betala högre avgifter för att förvaltaren verkar skicklig? Om sparandet troligen kommer att stanna mer än ett år i fonden tycker jag att den helst ska ha skötts minst 5 år av nuvarande förvaltare med stabila resultat bättre än snittet i sin kategori. Och när smala fonder med väldigt starka historiska prestationer byter förvaltare, då tycker jag det verkar bättre att följa med stjärnförvaltarna och flytta pengarna till deras nya fonder.
Fast i praktiken är mellanhändernas utbud av fonder ofta kraftigt begränsat, så vi måste nöja oss med att hitta det alternativ som verkar mest rimligt. Och om fonden med bäst historiska resultat i kategorin du är intresserad av har hög avgift och nyligen har bytt förvaltare, då är nog sannolikheten större att lyckas bra med den billigaste fonden i samma kategori.
Xfondavgifter Xförvaltare Xköptips
