Snart, i slutet av november, försvinner hela börsraset 2008 ur diagram och tabeller som visar utvecklingen under de senaste 10 åren. Startpunkten för denna typ av historiska jämförelser är just nu 31 oktober 2008 och även det betyder att nästan inget av börsraset längre ingår. Detta har flera viktiga effekter för den bild av de historiska resultaten som fondbolagen ger spararna. Främst är en helt ny nivå på snittavkastningar och riskmått, vilket påverkar både fondbetyg och jämförelser med index.
Snittavkastningen högre
Den självklara effekten av en låg startpunkt är att avkastningen därefter blir högre. Världsindex för aktier föll brant fram till mitten på oktober 2008 och aktiefonderna föll enligt Morningstars fondindex i snitt 38 procent under det kalenderåret. Det betyder att de därefter behövde stiga 61 procent för att ta igen raset, en uppgång som skedde på vissa marknader de följande två åren när effekterna av finanskrisen visade sig bli mindre allvarliga än befarat.
Nu när enbart återhämtningen syns i 10-årsdiagrammen betyder det att fondsparare kan få en överdrivet positiv bild av hur hög avkastning som är rimligt att förvänta sig. Avkastningen i snitt från aktiefonder de senaste tio åren är drygt 10 procent per år. Men inklusive börsraset 2008 blir avkastningen bara hälften så hög, i snitt 5 procent per år de senaste elva åren.
Risken lägre
Nästa effekt är att standardavvikelse, det vanligaste riskmåttet, påverkas drastiskt när börsras försvinner ur beräkningen. Att effekten blir så stor beror på att i beräkningen kvadreras avvikelserna från snittet, vilket gör att stora ras under enskilda månader som oktober 2008 höjer resultatet kraftigt.
Osäkerheten i en placering gäller egentligen framtiden. Men det är rimligt att använda den historiska utvecklingen för att få en uppskattning, eftersom svårigheten i att göra en korrekt uppskattning speglas av hur mycket uppskattningarna varierar mellan olika tidpunkter. Eller med andra ord: om priset på en aktie har svängt väldigt kraftigt så är det framtida marknadsvärdet rimligen mer osäkert än om aktiekursen har varit stabil.
Fast det betyder inte att det är just de senaste 5 åren eller senaste 10 åren som är relevant mätperiod. Tvärtom är det snarare logiskt att granska hur mycket en viss typ av investeringar föll i värde under den förra finanskrisen för att bedöma hur mycket de sannolikt kommer att falla i värde nästa börsras. Därför är det ofta bättre att använda all historisk information som finns, snarare än att begränsa underlaget till de senaste 5 eller 10 åren.
Fondbetygen gynnar optimister
En tredje effekt är att börsraset 2008 inte längre ingår i underlaget för Morningstar Rating. Istället är det nu en ovanligt stor andel av tiden som den globala aktiemarknaden har utvecklats positivt, vilket gynnar förvaltare som är optimistiska och tar större risker än konkurrenterna. Och omvänt så har mer försiktiga förvaltare med små förluster 2008 inte längre någon nytta av detta i betygsättningen.
Därför är det viktigt att vara medveten om att fondbetygen nu gäller en normal marknad med en stigande trend, men kanske inte speglar vad som händer under nästa börsras. Tio år är ändå en rimlig gräns för underlaget, eftersom fonder byter ansvarig förvaltare och många fonder är betydligt yngre. För att bedöma hur skicklig en person är på sitt jobb idag är det nog sällan särskilt relevant att granska deras prestationer för mer än tio år sedan, ungefär som att det skulle verka galet att seeda idrottare i nästa års tävlingar baserat på deras personbästa 2008.
Svårare överträffa index
Branta börsuppgångar gör det å andra sidan betydligt svårare för fonder att överträffa sina jämförelseindex. Det har flera orsaker, bland annat att fonder har en andel likvida medel som inte ger avkastning och ökad nackdel av den skeva fördelningen hos aktiernas avkastning (se ”Ovanligt många sämre än index”, länk ovan till höger). Hög andel dåliga resultat brukar locka media, så det verkar troligt att den första svenska tidningen snart publicerar en utvärdering av fonder jämfört med sina index med startpunkt för tio år sedan.
Fast fondsparare fokuseras normalt på den faktiska avkastningen i kronor, så de flesta har nog lättare att acceptera att avgifter och andra kostnader bromsar aktiefondernas resultat jämfört med index (som räknas utan kostnader) när avkastningen har varit hög.
10 år i reglerna
Att just 10 års historik spelar stor roll beror på reglerna för fondernas rapportering och reklam. EU-faktabladen (KIID) ska innehålla stapeldiagram med 10 kalenderår. Och de svenska reglerna för fondernas årsrapporter säger att de måste innehålla en detaljerad tabell som berättar om de senaste 10 kalenderåren. Vid förra årsskiftet ingick fortfarande 2008, men när årsrapporterna för 2018 publiceras i början på nästa år så kommer den historiska redovisningen att istället att börja med 2009 då aktiefondernas avkastning i snitt var väldigt hög, 37 procent.
37 procent upp räckte som sagt inte för att kompensera börsraset året innan. Men ungefär en tredjedel av värdeökningen de senaste tio åren beror alltså på återhämtningen när finanskrisen visade sig vara betydligt mindre farlig än befarat. Nu när börsraset 2008 inte syns längre är det troligt att fler fondsparare överskattar hur hög avkastning som är rimligt att förvänta sig och underskattar risken att förlora pengar. Den bild av fondernas historiska värdeutveckling som ges i årsrapporter och faktablad kan vara vilseledande och borde därför kompletteras med information baserad på erfarenheten under betydligt längre tidsperioder.
Xavkastning Xfondbetyg Xfondrapport Xrisk