Tur eller skicklighet, vad är förklaringen när en fond har haft hög avkastning? Även för professionella fondanalytiker är det svårt att veta om förvaltare verkligen har extra mycket kunskap, eller om de bara har haft tur och råkat välja rätt aktier.
Se därför upp med fonder som skryter med hög historisk avkastning. Förvaltarna kanske bara har haft tur, för slumpen gör att även bland förvaltare som enbart chansar kommer några att lyckas väldigt bra. Och tyvärr vet vi fondsparare inte om turen kommer att hålla i sig, för slumpen har inget minne.
Stabil framgång
Det finns sätt att skilja tur från skicklighet, till exempel att kräva att framgången ska vara stabil. Då räcker det inte med hög genomsnittlig avkastning de senaste 10 åren, fonden ska även helst ha varit bättre än snittet varje enskilt år. Fast i praktiken är stabil framgång väldigt ovanlig, eftersom aktiemarknaden på kort sikt kan styras av händelser som inte går att förutse (som 11 september) och dessutom kan förvaltaren ha en ”stil” (till exempel att fokusera på små tillväxtbolag) som ibland har motgångar.
Ändå lockas de flesta fondsparare av möjligheten att kanske lyckas hitta en aktiv fondförvaltare som ger mycket högre avkastning än konkurrenterna. I många kategorier kan förvaltarna av aktiva fonder visa upp historiska resultat som kan ses som argument för att deras aktiva förvaltning har varit mer framgångsrik än passiva indexfonder. Det lockar såklart när de aktiva förvaltarnas avkastning i snitt, vägt med förvaltat kapital, har varit högre än hos indexfonderna.
Mindre än en fjärdedel
Fast den jämförelsen är vilseledande. Morningstars granskning ”European Active/Passive Barometer” av 9400 fonder i Europa (länk till höger) visar att mindre än en fjärdedel av aktiva fonder i breda kategorier 10 år senare både har överlevt och lyckats bättre än liknande indexfonder.
Morningstars analys justerar för att fonder ändrar storlek och att de som lyckas sämst ofta läggs ned. Genom att beräkna andelen framgång (Success Rate) under till exempel 10 år visas hur stor andel av de fonder som fanns vid periodens början som både har överlevt och lyckats bättre än indexfonder. Under korta tidsperioder som 1 och 3 år är spridningen i framgång stor och det är vanligt att majoriteten förvaltare är framgångsrika. Men efter 5 år ökar deras svårigheter och efter 10 år är det i breda fondkategorier med ett stort antal fonder alltid mindre än en fjärdedel som når framgång.
Haken med att bara titta på historisk avkastning hos överlevare är det som forskarna kallar ”survivorship bias”. Efter 10 år är det vanligt att bara mellan 25 och 50 procent av fonderna finns kvar, övriga är nedlagda eller fusionerade. Och det är mycket mer troligt att de fonder som misslyckats blir nedlagda, även om misslyckandet bara beror på otur.
Pengar flyttas till vinnare
En annan orsak till att de aktiva förvaltarnas resultat kan se bra ut, när analysen fokuserar på deras snittavkastning, är att många investerare väljer att flytta sitt sparande till fonder som historiskt varit vinnare, vilket gör att snittavkastningen vägt med hur mycket pengar som finns i fonderna idag blir högre. Samma mekanism ligger ofta bakom att de fonder som har höga fondbetyg också ofta är stora mätt som förvaltat kapital, vilket ger intrycket att spararna har tjänat på den aktiva förvaltningen.
Aktiva förvaltare med lång historik har ofta lyckats bättre än indexfonder, men det beror alltså delvis på att främst förvaltare som har misslyckats får sina fonder nedlagda. Morningstars granskning visar som sagt att mindre än en fjärdedel av aktiva fonder i breda kategorier 10 år senare har både överlevt och lyckats bättre än indexfonder.
Nyckeln till att göra utvärderingen rättvis är att veta hur mycket pengar som har funnits i fonderna varje månad och att vid beräkningen kapitalvikta snittavkastning baserad på detta. Detta ger också hänsyn till nedlagda fonder, eftersom de är med i beräkningen under de månader som det fanns pengar i dem.
Indexfonder inte alltid bäst
Ändå betyder detta inte självklart att det är alltid är bäst att välja indexfonder. Dels finns det aktiva förvaltare som faktiskt stabilt har varit framgångsrika, vilket gör det trovärdigt att de faktiskt är bättre än de flesta konkurrenter på att välja rätt aktier (fast tänk på att förvaltarbyten kan göra att skickligheten inte längre finns kvar hos fonden).
Dels är det inte alltid som fondspararen har möjlighet att välja billiga indexfonder i samma kategori, till exempel finns ofta bara dyra aktivt förvaltade fonder för att investera i småbolag eller i enskilda länder. Aktier i småbolag har historiskt utvecklas bättre, vilket är ett argument för att det är värt att betala lite extra för dessa fonder.
Låga avgifter är dock generellt mer avgörande för att lyckas bra med fondsparande. Om du inte har starka argument för att en viss förvaltare än extra skicklig, så är det inte värt att chansa. Morningstars analys visar att chansen är lägre än 25 procent att det långsiktigt skulle löna sig att betala extra för att få aktiv förvaltning i en slumpvis vald fond. Det är dåliga odds.
Xavkastning Xindexfonder Xköptips
