En ny lag som begränsar konsumtionslån gäller från 1 september. De nya reglerna innebär bland annat ett räntetak på 40 procent över referensräntan, samt att högkostnadslån har ett kostnadstak på 100 procent. Det sistnämnda innebär att om du lånar exempelvis 10.000 kronor med över 30 procent effektiv ränta per år, så ska du aldrig behöva betala tillbaka mer än 20 000 kronor totalt (inklusive alla avgifter, räntor och eventuell inkasso).
Dyra skulder
Lagen om räntetak är en reaktion på debatten om dyra sms-lån och andra snabblån. Olika typer av konsumtionslån har ökat snabbt de senaste åren och även om bolånen vuxit i volym ännu snabbare och dominerar utlåningen (82% av hushållens totala skulder), så betyder högre räntor och snabbare amorteringstakt att konsumtionslånen kräver större månadsbetalningar. Enligt ett uttalande från Finansinspektionens generaldirektör Erik Thedéen igår står konsumtionslånen idag för närmare 60 procent av hushållens skuldbetalningar.
Enligt rapporten ”Svenska konsumtionslån 2018” som FI offentliggjorde i juni är det främst personer mellan 26 och 35 år utanför storstäderna som tar konsumtionslån. Höginkomsttagare tar ofta stora lån med hög ränta, enligt rapporten lånar de som tar ett nytt lån för konsumtion i snitt 113.000 kronor om det är blancolån och 151.000 kronor om det är billån.
Hushåll som har konsumtionskrediter på över 100 000 kronor och även har bolån lägger i snitt 35 procent av sin disponibla inkomst på räntor och amorteringar, trots dagens låga bolåneräntor. Då är det viktigt att försöka sänka lånekostnaderna, mycket viktigare än att välja billiga fonder.
Kostar mer än fonder
Lån med hög ränta är väldigt dyra jämfört med den avkastning som är rimlig att förvänta sig från fondsparande. De dyraste fonderna som säljs i Sverige kostar drygt 3 procent per år och avkastningen från aktiefonder (som räknas efter att avgifterna är avdragna) har varit 9 procent per år både de senaste 10 och 15 åren. Att spara i aktiefonder och samtidigt ha lån som totalt sett (effektiv ränta) kostar 20 eller 30 procent per år är därmed uppenbart olönsamt.
Visst är rådet att välja fonder med låga avgifter normalt bra. Men du som har dyra lån borde inte spara, det lönar sig bättre att betala tillbaka lånen snabbare.
Rådgivare som hjälper till att välja fonder och annat sparande borde därför förbjudas av Finansinspektionen att fortsätta med sin verksamhet om de missar att fråga kunderna om de har dyra konsumtionslån. Att sätta in pengar i fonder idag, med nuvarande höga värdering av aktier och extremt låga räntor, kan uppenbart inte förväntas ge 25 procent per år, en räntenivå som inte ens anses ”hög” i den nya lagen om konsumtionslån.
Även robotrådgivare
Kravet att rekommendera avbetalning av dyra lån borde även gälla robotrådgivare och andra aktörer med ett begränsat utbud, för ansvaret att ge vettiga råd gäller alla företag enligt lagen om finansiell rådgivning som kom redan 2004. Första frågan borde alltid vara: Har du dyra lån eller kreditkortsskulder? Och om svaret blir ”ja” så borde fondrådgivaren avråda från sparande och föreslå att istället först avsluta de dyra lånen.
Det finns situationer där det är klokt att både ha ett buffertsparande (även fast det sker på bankkonto med låg ränta) och dyra konsumtionslån (som alltså från 1 september inte får kosta mer än 40 procent per år). Främst kan det vara värt att behålla en buffert och inte amortera max på lånen om det inte är möjligt att öka belåningen (till exempel för att tidigare misstag gjort att du inte klarar en kreditprövning).
Fast för de flesta är det fortfarande möjligt att få kreditkort med kreditutrymme som inte kostar något extra och då är det onödigt att även ha ett extra buffertsparande. Ekonomiskt är det bättre att varje månad betala tillbaka så mycket som möjligt av de dyra krediterna.
Xamortera Xfondavgifter Xfinansinspektionen Xrådgivare
