Beskrivningar av risker måste finnas i information om fonder inom EU. Det vanligaste sättet att mäta fonders risktagande är standardavvikelsen hos den historiska avkastningen, alltså hur mycket avkastningen enskilda månader eller veckor har avvikit från det långsiktiga snittet. Detta fungerar bra för att rangordna fonder, eftersom osäkerheten om framtiden beror på hur smal inriktning en fond har.
EU har valt att förenkla redovisningen av fondernas standardavvikelse till en skala 1-7 som ska användas i de 2-sidiga fondfaktabladen KIID. Men en siffra 1-7 säger inget om vilka risker fonden tar. Ett sätt att beskriva aktiefonders risktagande mer i detalj är att visa hur innehaven är fördelade mellan länder och branscher.
Risken att förlora pengar därför att företagens verksamhet inte är hållbar har fått stor uppmärksamhet de senaste åren. Morningstar lanserade i mars 2016 hållbarhetsbetyg på fonder, med skalan 1-5 glober. De är baserade på en bedömning av hur väl företagen hanterar riskerna inom ESG (Environmental, Social and Governance, se ”Morningstars nya hållbarhetsbetyg”).
CO2 och jordbävning
Den här veckan lanserar vi ett mer specifikt mått, fokuserat på en bestämd del av miljöriskerna, nämligen hur känsliga företagens vinster skulle vara för en omställning till ett samhälle med låga koldioxidutsläpp (mer om detta i ”Nytt mått på fonders CO2-risk”, länk ovan till höger).
Många fler risker finns dock. Det borde även finnas intresse för hur mycket aktiefonders marknadsvärde skulle drabbas av till exempel en förödande jordbävning i Kalifornien eller Tokyo, brant stigande räntor, ett krig mellan Saudiarabien och Iran, en blodig maktstrid i Kina, eller en global pandemi.
Jo, visst kunde det vara intressant att veta hur väl din fond tål en jordbävning i Kalifornien. Men för att nya typer av riskmått ska lanseras krävs att tre förutsättningar finns. Den första är att de flesta börsbolag publicerar data om risken som går att analysera. Den andra är att många investerare tycker att risken är viktig. Och den tredje förutsättningen är att tillräckligt många fondbolag och mellanhänder vill betala för att få använda det nya riskmåttet i sin rapportering eller marknadsföring.
En orsak till att betalningsviljan ökat de senaste åren är att fondbranschen behöver differentiera sina produkter och ge nya argument varför fondsparare ska välja just deras fond. Detta behov har ökat i takt med att billiga indexfonder lyckats bra och tagit en ökad del av nysparandet. Alltså finns marknadschefer som hoppas att många ska tycka att hållbara fonder med låg CO2-risk är värda att betala extra för.
Mellanstora risker
Fast här i Sverige har Fondbolagens Förening velat bromsa, deras vägledning för fondbolagens redovisning av fonders koldioxidavtryck rekommenderar att ett annat mått används och att detta inte används i marknadsföring till sparare. Så om de 46 fondbolag som är medlemmar i föreningen ska använda Morningstars nya benämning "Låg CO2-risk" behöver de först ändra föreningens vägledning.
Mer övergripande är frågan vilka risker som går att diversifiera bort avgörande. En stor del av poängen med fondsparande är just att sparandet sprids på väldigt många innehav och att den riskspridningen gör att de flesta risker blir ganska ointressanta.
Hållbarhetsproblemen är dock så omfattande att de knappast kan diversifieras bort. Men den mycket mer specifika risken att företag drabbas vid en drastisk omställning till en ekonomi med betydligt lägre utsläpp av koldioxid kommer ändå främst slutkonsumenterna att få betala, t ex genom att flygresor blir mycket dyrare.
Det som rimligen är mest intressant för fondsparare är information om mellanstora risker. Små risker som helt går att späda ut med riskspridning är ointressanta. De allra mest kostsamma riskerna (som ett globalt kärnvapenkrig) skulle påverka alla typer av investeringar. Däremellan finns risker som är stora nog att bry sig om men ändå går att undvika.
Vilseledande
Men jag tvekar om börsföretagens CO2-risker ska räknas dit. Energibranschen är bara 5 procent av en normal globalfond och mindre än 1 procent i en genomsnittlig Sverigefond. Övriga företag kan som sagt troligen föra över det mesta av en kraftigt ökad beskattning av koldioxidutsläpp på sina kunder.
Att då kalla fonder för ”Hållbar” eller ”Fossilsmart” för att de undviker en så liten del av den totala aktiemarknaden är tveksamt (mer om det i ”Tro inte på fonders säljsnack om hållbarhet”, länk ovan till höger). Fondbranschen har rimligen ett intresse av att fonder generellt ses som en säker lösning för att till exempel få ett bra liv som pensionär, inte att skrämma bort kunder genom att fokusera på de risker som fonder har svårt att hantera. Dessutom finns en gräns när ett riskmått är så oväsentligt att det ses som vilseledande marknadsföring.
Fondbolagens Förening har som sagt valt att i sin vägledning för koldioxidavtryck påpeka att måttet inte är tänkt att användas i marknadsföring. Men om så sker är det möjligt att andra myndigheter ingriper. Enligt marknadsföringslagen finns det ansvaret hos Konsumentverket, fast de har hittills nästan helt avstått från att ingripa mot fonder.
Xhållbarhet Xrisk
